Aftonbladet – 18 augusti 1855, sida 3

jas, och att en nationelt representativ förening, åtminstone i rent unionella frågor, utgör enda vilkoret för en verklig förbundsstat. Slutligen kunna vi af det fruktlösa och snart förflyktande af reaktionerna efter Napoleons tall bemta en helsosam lärdom om det fåviska i alla dylika sträfvanden att flytta tillbaka i förgångsa tiders tankar, seder och institutioner. Nationerna måste liksom individerna akta uppå den tid i hvilken de sökta äro. Denna tid hänvisar de skandinaviska stammarne lika litet på en politisk romantism som på romanism eller slavism, utan på en trogen utveckling af det egna anborna skaplynnet, hvarigenom de ensamt kunna vinna kraft att gemensamt fortvandra i samma höga, flärdlösa, sannt praktiska och rent fromma riktning som deras ädla stamförvandter på andra sidan Nordsjön och oceanen.