Aftonbladet – 18 augusti 1855, sida 2

klok kapten som just var gubbens ögonsten, och huru han bar sig åt så sjönk både skepp och last, men dermed skedde visst ingen olycka, ty assuransen var så tilltagen att det bar sig rätt bra och blef en god kupp fastän folket pratade, som vanligt, om ett och annat; straxt derefter köpte gubben min Bergsnåcke bruk som är så vackert och lönar sig bra, och Gud vet hur han har det med sina höga gynnare, men vips blef han också asBe8SOT.D Nå jag tillstår, det kan man kalla att göra lycka; och adelsman var han förut, — hvad kan man mer begära ! Nej, nej, hennes nåd, så hänger det inte ihop med hans von; ingen vet på hvad grund hans familj så kommit att skapa till namnet; men hvem vet hvar haren har sin gång; han har nog personer vid hofvet som kunna göra något för honom, emot extra handtryckning förstås, och förunderligt är det att just som sjelfva naturen skulle ha skapat bonom till adelsman; eller hur tycker hennes nåd? Allt detta har sin riktighet, och jag förmodar att herr assessorns gode vän hofjunkaren von Dank nog förstår att smida medan jernet är varmt. Vi få väl se, men, se der... 2. De söta gossarne. Dörren öppnades, och nu inträdde her kornett Andr i full husaruniform; den upprusande modren omfamnade nu sin Andr, en ung figur om 22 år med rödt hår, ett fult mopsansigte och ljusblå, kalfaktiga ögon. Välkommen, min söta gosse, ack! så bra du ser ut, jag blir så hjertans glad; har du redan varit inne hos pappa på kontoret?s Nej, jag ansåg det för skyldigast att först uppvakta min nådiga fru mamma.