Aftonbladet – 18 augusti 1855, sida 2

Rysk korrespondens. (Till La Presse.) Petersburg den 2 Aug. Jag har nämnt att general Yermoloff, som f kejsar Alexander II utnämndes till chef ör milisen i guvernementet Moskwa, begärt afsked från denna post för att slippa stå unler befäl af de tyska generalerna i de provinser, dit milisen var beordrad att begilfva sig. Detta är icke enda exemplet på ryska seneralerg vägran att erkänna de tyska genealernas ö verbefäl. Furst Scbakhoffskoy, chef för milisen i guvernementet Petersburg, hade likaledes blifvit anbefalld att ställa sig under befäl af tyska generalen Riädiger, hvilken, såsom högste efälbafvare för kejserliga gardet, har i upplrag att försvara hufvudstaden och dess omvifningar. Furst Schakhoffskoy vägrade att lyda denna order; man uppmanade honom då att begära afsked och lemna sin plats åt en mera eftergifvande och lydig officer; men fursten svarade att han kände sig, ehuru gammal, ännu ga nog styrka för att medverka till fädernesandets försvar, och att han för öfrigt aldrig skulle frivilligt samtycka att skilja sig från de trupper som han bar bildat, öfsat och anfört sedan kåren uppsattes. I denna belägenhet skref Alexander IL till furst Schakhoffskoy ett bref, i hvilket han, sedan han visat nödvändigheten att ställa landtstormen under general Ridigers omedelbara befäl, hvilken såsom högste befälhafvare för garderna och-grenadiererna specielt har sig uppdraget att försvara Petersburg och dess omgifningar, underrättar fursten att han emellertid icke vill glömma de tjenster hn gjort genom att organisera milisen i guvernementet Petersburg; kejsaren underrättar honom vidare att han låter honom bibehålla titeln af chef för milisen. Som man ser är detta blott en liten hugsvalelse åt egenkärleken hos en gammal militär, som innehar en hög rang bland ryska noblessen; men den åtgärd kejsaren beslutat skall icke desto mindre gå i verkställighet. Under de sednaste dagarne hafva sex unga montenegriner anländt till Petersburg för att blifva elever vid militärskolorna. Bland dem befinna sig två unga slägtingar till furst Danielo, wladikan af Montenegro; den ene är son till hans bror furst Mirco, vice president i senaten, och den andre en son till hans syster. Dessa båda ynglingar inträda vid artilleriläroverket eller Mikaelsskolan; de fyra andra placeras i första kadettkåren. Det är ett af medlen att bibehålla Rysslands inflytande i vissa länder, i hvilka regeringen i Petersburg utöfvar ett öfvervägande