Aftonbladet – 16 augusti 1855, sida 2

ÖSTERSJÖN. Hangöaffären kan svårligen, efter allt som derom-kommit i dagen, betraktas såsom en enstaka händelse; eller en tillfällighet. Man torde få antäga att ryska regeringen, som t. ex. försatte löjtnant Royer i frihet; utan att någon omständighet vid tillfångatagandet gaf anledning till någon handling af sirskildt ädelmod, bar speciel anledning att åtaga sig fulla an-svaret för tilldragelsen vid Hangö, och, att tillbakavisa hvarje sådan förmildring afintrycket, som löjtnant Genestes frigifvande skulle innefatta. För det uppgifna missbrukandet ar parlamentärflaggan har som bekant är furst Dolgorucki helt och hållet misslyckats i be visningen och han har slutligen knappt sjelf försökt återupptaga den... Deremot erinrar man sig huru missbeläten ryska regeringen förlidet år var med ålänningarnes. vänliga beröring med de allierade, och det ansågs kanske nödvändigt att genom en eklatant handling afbryt hvarje dslik beröring emellan engelsmännev och invånarne på finska kusten. Då parlamentärflaggan derpå inskränktes till vissa få krigsplatser, och ergelsmännen redan i Raumo erfarit att samtal på förhand med ortens myndigheter ej skydda mot försåtliga bakhåll, så bar man sörjt för att blokaden skall få en så förhatlig karakter som möjligt, såsom också Petersburgertidningarne utmåla den med en ifver, som i sina med vett och vilja gjorda pälutt-oceh öfverdrifter jeke är beräknad på några modifikationer af densamma. — Man torde eriara sig att ryska krigsministern vid sitt försvar för ryssarnes beteende vid Hangö åberopade sig på uppgifter af ten tillfångatagna engelske löjtnanten Geneste. Dennes rapport har nu omsider blifvit publicerad i engelska tidningarne, och man finner deri ingenting som på ringaste sätt kan hjelpa till att försköna ryssarnes handlingssätt. Vi meddela derur följande: Helsingors den 8 Juli. Min herre! Ealigt er befallaing begaf jag mig måndagen den 5 Juni till utskeppainogsplatsen vid Hangöudd, i barkassen med par. lamentärfiagg, för att sätta i land ryska fångar och råda i underhandliog med tjenstemännen vid tele grafstationen. Då ingen vid vär ankomst visade sig på landstigningsstållet, utom 2 eller 3 vid buren stäende qrinnor, så lät jag de ryska föngarne stiga ur barkassen, och ätföljd af dessa och doktor Easton gick jag derpå fram emot husen för att kommai berörivg med menniskorna på stället, tjenstemännen vid telegrafen. De tre stewarderna från fariyget följde öss, för ätt om möjligt få köpa färska lifsmedel; hela besättniogen lemnades emellertid i båten med ut trycklig befallning att, enligt edra order, ej gå i land. Vi hade med oss en parlamentärflagsa, som var fastsatt vid skaftet till en bätsbake och bars af kadetternas steward Norton bredvid mig. Knapp! vorö vi 50 yards frän båten förr än plötsligsn ryska soldater, som lågo dolda bakom husen och klipporna och om. hvilkas närvaro vi visste ingeotiog, trädde fram och från alla häll gåfvo eld påj oss och vär båt. Jag ryckte psrlamentärfaggan: ur; händerna på steward Norton, som. träffades vid min. sida, och svingada den samt sökte hindra soldaterna art vidare skjuta mot biten, Jag drog deras oftiicers uppmärksambet-på, flaggan; och han nalkades derefter mig. Emellertid mäste jag tyvärr tillägga st. elden blef inställd först sedan de flesta af värt folk blifvit träffade. : Då vi vorofullkomligt omringade, så var det oss icke möjligt att undkomma; soldaterna stodo blott på några stegs afstånd från båten. Intet enda skott los: sades af oss; hvarje motständ skulle också hafva varit fåfängt; föröfrigt var intet gevär i biten laddadt; och besättningen som bestod af 11 man var till största delen dödad eller särad genom fisndens första salfva. Vi blefvo samtligen tagna till fånga af sollateraa och förda till de närbelägna husen, utan min