Aftonbladet – 14 augusti 1855, sida 3

ÅN ARR ArnN tartare neta En Föreställ er, min herre, att den gamla I maran och äfven den der andra käringer Ihade känt igen både Matrena och mig; damen ingaf en anklagelse mot mig, innehål. lande att en lifegen flicka, som rymt ifrån henne, lefde och uppehöll sig hos godsegaren och adelsmannen Karataeff, som höll henne dold. Och då hon inlemnade denna anklagelse, lyckades hon äfven förmå polisen att sätta sig i verksamhet emot mig. Andra dagen efter olyckshändelsen besöktes jag af en isprawnik (en poliskapten). Dennå isprawnik var förut känd af mig; han hette Stepane Sergheitsch Krouzowkine och varen bra karl... En isprawnik en bra karl! ni förstår väl; en gemen karl! Krouzowkine anländer, stiger in och säger till mig så här: Nå, Peotre Petrowitsch, det lärer vara så, och så, och så... och hvarför är det så? Betänk, ansvaret är stort, och lagarne äro i dylika fall ganska bestämda. Jag förstår mycket väl, Stepane Sergheitsch, det är sannt, det är verkligen sannt; men låtom oss icke tala vidare om den saken; ni har farit ett rätt ansenligt stycke väg, ni nekar väl icke att till en början äta en bit med mig? Han samtyckte att frukostera; men efter att ha stillat den första hungern sade han till mig: Rättvisan måste ha sin gång, Peotre Petrowitsch, det vet ni sjelt. Jaha, ja bevars!. Rättvisan, det förstås... å propos, man har berättat mig att ni har ett svart sto. Det måste ni byta ut åt mig emot min Lampourdos; går ni in derpå? Men det försäkrar jag-er, att hos mig finns alls icke, nej alls icke någon Matrena Fedorowna., ) Biliskommissarie med militärgrad.