Avad ni behagar. Ah, blodet! blodet är tjockare än vattnet.n Det var i det närmaste lugnt. Blott emeljanåt fläktade en svag bris; en af dessa lindriga luftströmmar, som bröto sig mot byggaingen, .utanför hvilken vi hade vår plats, förde till våra öron ett buller af afmätta, men täta slag, kommande antingen från stallet eller från de vagnslider vi hade till höger om oss. Mardari Apollonytsch förde till sina läppar den fyllda koppen och redan började han uppspärra sina näsborrar — en förrättning hvarförutan, som man vet, ingen äkta ryss skulle kunna dricka sitt tå med njutning; men han afbröt sitt förebafvande, lyssnade, skakade på hufvudet, satte koppen tillbaka på bordet och yttrade under ett ytterst godmodigt leende, liksom hade han med rösten ofrivilligt ackompanjerat sådana ljud gom dem vi hörde: Fscheouki! Tsheouki! Tscheouki! Hvad är det der? frågade jag förvånad. Åh, ingenting; en slyngel, gom jag låter grundligt piska; min vinskänk, Vacia, ni vet ju !, Vacia, säger ni? Ja, Vacia, som i förgår middag serverade oss vin. Den der storväxte karlen... ni ming väl, han med de ofantliga polisongerna, ja, riktiga borstar. Ah vet ni nu hvem jag mensr? Äfven den djupaste frtrytelse hade ej kunnat hålla stånd inför Mardari Apollonytschs klara och naturligt godsinta blick. Jag afböll mig från hvarje minsta åtbörd, hvarje minsta ord; men det tycktes som mitt på hans glädtiga ansigte riktade öga gifvit honom något att fundera på; ty bin tillade nästan omedelbart: Hvad är på färde, unge man? Låt höra då, hvad är på färde? sade han, skakande på hufvudet... Jag är mycket brottslig; ja, det skulle man sannerligen kunna tro efter ert sätt att betrakta rig... Ni känner ordspråket: Den man älskar, den agar manp. Det ordspråket gjordes ej i går.n En fjerdedels timma efter detta samtal tog