Aftonbladet – 31 juli 1855, sida 3

(Införes på begäran.) Ett ord om skogarne i Norrbotten. Den som vistats någon tidi Norrbotten och kommit i tillfälle att som ögonvittne här och ler betrakta de vidsträckta skogstrakter som 5fverallt finnas eller rättare sagdt funnits, skall säkert göra sig den frågan: hvad är väl orsaken till dessas glesa och dåliga tillstånd, samt finnes ingen möjlighet att rädda, hvad som ännu kan återstå; ifrån total förödelse? Mängden af de brädflottor, som nu dagligen nedflottas utefter elfvarne till marknadsplatserna, skola kanske tydligt nog gifva upplysning om hvartill skogen användes och huru den förödes — handsågningen, detta 2-armade, lefvande sågverk, är just det stora förstörelseverktyget af all skog. : Hurudan är väl den vara, som af handsågaren lemnas i marknaden? Jo, usel — knappt säljbar. ; Väl derföre om handsågningen totalt blefve förbjuden och endast finbladiga vattensågverk tillätos att förädla våra skogar. Vi vilja här uppställa ett exempel, för att visa huru handsågaren tillgodogör skogen i jemförelse med vattensågverket. Till handsågning fälles sällan något träd, som ej lemnar en sågstock om 11 å 13 tum på 7 alnars längd; detta sågblock yxtäljes då vanligen på 4 sidor och genomsågas på midten, då deraf erhålles tvenne st. 3 9 14 fot: lankor af ganska öjeftn beskaffenhet och hvilka utgöra hela afkastningen af detta träd, ty tullen lemnas vanligen i skogen att ruttna. Om samma träd hade blifvit användt vid ett finbladigt vattensågverk, så hade af den Omnämde sågstocken blifvit försågade: 2 stå t I 14 fots helrena plånkor, 4 st, 1 -9 14 fots bättre och sämre bräder, 2 st. goda bakar, af tullen, som ofta lemnar en sågstock om RR a nd Ban nd i nå a SS a tt