Aftonbladet – 31 juli 1855, sida 3

betäckt af den långa ärmen; han tillknäppte omsorgsfullt sin vida öfverrock och begaf sig på väg till godsets egarinna. Alla domestis kerna följde Honom omedelbart, företrädde af Kouprizne, som blifvit besegrad men ej derföre kufvad. På kontoret fanns nuingen mer än nin gode bekante bokhållare i grå nahkinsrocken. Han hade låtiat vara sysselsatt med att formera pennor; men i sjelfva verket hade ham womhat. N gra flingor begagnade tillfället och bildade em svart ring kring hans mun, medan en mygga, väpnad till strid, rnakligt slog sig xed på em stor åder i hans rn och sänkte hela sitt långa spjut i hans dd. Det rödhåriga hufvudet med de tjocka polisosgerna systes åtor i den balföppna dörren; det blickade till höger och venster, och slutligen inträdde på kontoret bels individen , hvars hela yttre syntes så ringa att det ganska väl öfverensstämde med hvad som hittills varit synligt af hans fytionomi. Fedeoschka, Fedeörchka! Du såofver då oupphörligt hela dsgen omx; sade det eldfärgade hufvudet. Bokhållaren slog upp ögonea och reste sig ÅR till hela sit längd, sögande med en viss tillförsigt: Nicolai Eremeytsch har gått till Barynian, kära Vasili Nicolajewitsch. Ah, såg du det medan du sof? Aha, törkto jag, ban kallade hoxom Vagili Nicolsjewitsch; den der rödhåringen är således första kassören. Och i detsamma kärde jag på mina kläder, som ännu voro helt våta. Ännu en god half timma måste jag med undergifvenbet finna mig i mitt öde. Herr förste kassören började lovera omkring i rummet. För öfrigt skred han snärare än han gick, hvilket nästan gaf honom utseende af en på rof spejande katt, På hans axlar