Aftonbladet – 31 juli 1855, sida 2

Denna politik är föröfrigt fullkomligt konseqvent med den som Metternieh följde från 1824 till 1829. Österrike bör önska Ryssläfids moraliska och materiella försvagande; det bör göra anspråk på Donausegelfartens fribet; det bör fordra Moldau-Wallachiets befrielse från ryska förmynderskapet. Såledeg bedtager ej sterrike oes, således är det vår-haturliga burdsförvandt, sålede; kan man åt detsamma öfverlemna Donau och furitendömena ända till konfliktens slutliga lösning. Och furstendömena, det vill säga nyckeln till freden och kriget, sjelfva knuten i det orientaliska problemet i både diplofhatizkt och militäriskt hämseendö, öfverletnades blindvis åt Österrike; denna nyckel håller det bevakadt med 100-000 man; denna knut skall det upplösa då det finner lämpligt, sina materiella intressen eller sina politiska syften till behag. De fyra stora krigförande makterna hafva alla förlorat på kriget i Orieäten? England är utan soldater, Frankrike på et smärtsamt sätt pröfvadt, Ryssland starkt hotadt på sina södra gränser, Turkiet beröfvadt folk ock Pentiingar. Österrike ensamt här haft fördel af detta krig; detta har intill denna dag riskerat hvarken en enda man eller en enda riksdaler. Det har icke gjort något offer 4); det här låtigsamt förberedt sig på en älltnän sfrid; det ockuperar de vigtigaste strategiska punkterna på krigsteatern. Och i det ögonbliek då dess materiella eller politiska intressen fordrå det, återtager det sina löften om biträde, vägrar det ätt handla, och, HVäd som är mera förvånande, det gifver så utmärkta åkäl för sin vägran, att ingen statsman kan iförnekå deras vigt. Märk! Wienerkabinettet, sammansatt afrelatift nya personer, men skickliga och bepröfvade, yttrar ungefär följande: Vi ville vinna: 1:o fri segelfart på Donau, för att derigsrom få en stor österrikisk väg till Orienten; 2:o upphörandet af ryska protektoratet öfver Donaufurstendömena, för att hindra Rysslands utvidgning åt söder; 3:d bela Europas garanti för Turkiets kristna undersåters rättigheter, för att göra ett slut på den slaviska propagandan som-oroade våra gränser från Jassy till Adrianopel; fråx Bell grad till Cattaro. Dessa tre syftemål hafva vi vunnit; Ryssland har medgifvit allt som kuade intressera o8s; det bar afstått från sinå avispråk för att tillfredsötälla 053, och Hu Hötär det icke Turkiet, ty dess flotta i Svarta hafvet är till en stor del förstörd, utan det är tvärtom Turkiet, söm hotar det och gemensamt med vestmakterna ockuperar en del af dess område. : Jessa eftergifter af Petersburgerkabinettet; denna minskning af den moskovitiska makten i söder, uppfyller i detta ögönblick våra önskningar. Ryska öfverväldet är försvagadt, det kan icke ligga i våra afsigteratt låta en vesterländsk öfvervigt efterträda detratima. Vi ockupera förnämsta delen af krigsteatern; j han frivilligt öfverlemnat den åt oss och vi tacka er derför; vi äro till och med sinnade att gifva vårt bifall till de ädla bemödätiden j gören på Krim, att prisa det ädla blod som j der utgjuten, Men det är allt; vi vilja icke mera se ert öfvervälde i Svarta hafvet, ert inflytande i Konstäntinopel, är vi ville ge det moskovitiska öfverväldet och inflytandet på dessa båda håll. Ett ytterligare skäl skall fullkomligt öfvertyga kabinettet i Tuillerierna : det land som det styr har föränderligt lynne. Det gör sina oväntade språng; dess makt i Svarta hafvet, nu beskyddande det ottomaniska oberoeadet, kan förr eller sednarse antaga en annan karakter; den kan öfvergå till en farlig propaganda för våra wngerska besittningar, som ligga gagska nära de frigjörda Donaumynrningarne. J inse den fara som det vore för oss, om vi läte i Orienten i vår rygg ett öfvervälde uppkomma som en eller annan dag kunde göra oss intrång genom de agitationsider, som det bär i sitt sköte. Dessa äro skälen till vår nuvarande overksamhet; kabinetterga i Tuilerierna och S:t James skola säkert erkänna deras giltighet och gifta oss sitt bifall för vår försigtighet. Hvad kuana vestmakterna och särskildt Frankrike svåra på dötta språk? Ingenting. Den position Österrike intager har kejsar Napoleon gifvit densa makt. Besättandet-af Donau och furstendömena har kejsaren mödgifvit. Kejsaren är det, som samtyekt till krigsteaterns förflyttning. Det är kejsaren som försatt oss i den ställning att det hädanefter är omöjligt anfalla Ryssland annorstädes än i dess minst sårbara yttersta delar. Kejsaren her förorsakat vår oförmåga att kunna bestämma de tyska hofvens politik, Slutligen våra lidanden på Krim och våra ständiga förluster der, de äro förorsakade af kejsaren genom hans välvilja för kabinettet i Wien. Han roäste förblifva, vi upprepa det, parvenyen af 1852. I Frankrikes och dena kejserliga traditionens aamn förkasta vi af hela vår själ ef Politik, som i två år saknat till och med Bjölfmedvetande, och som låtit dem gamla kabirettspolitiken föra sig bakom ljuset. En af Englands pärer yttrade i öfverhuset d. 24 April, då han gjorde interpellationer rörande Wisenerkonferenserna: Genom den ställsing Österrike fitt kan det efter behag välja sina allierade och sina motståndare; det har fått i sitt våld två stora provinser; dass ermåeer äro förlagda på gränserna af två krigförande makter, och ingen hindrar det att förera sig med Frankrike och :) Förf. har häri påtagligen orätt. buru ejpå slagfältet har likväl Österrike genom truppernas sammandragning i störa massor och deraf uppkommen sjuklighet förlorat 20 å 30,000 mån ech dess pennDingeuppeffringar kunna ej uppskattas till mindre än 60 millioner. Anm. af A.B.