Aftonbladet – 31 juli 1855, sida 2

Några ögonblick sednare inträdde på kon toret en kortväxt man af sjukligt yttre; med öfvermåttan lång näsa, stofå örörliga ögon och de mest narraktigt stolta fasoner. Denne man var klädd i en trasig rödblackig öfverrock med plyskrage och mycket små knappar. Han bar på ryggen en vedbörda. Omkring honom trängdes fem till sex karlar, som alla skreko i kapp: Koupriane! Kan man se! Koupriane har blifvit eldare! Men den stolte Koupriane hedrade ej sitt bullersamma följe med minsta uppmärksamhet; han ändrade ej i minsta mån sitt ansigteuttryck; han gick med afmätta steg fram till ugnen, aflade der sin vedbörda, rätade upp sig, framtog ur fickan i ena rockskörtet sin gamla snusdosa och proppade näsan full med ett grått snus, till minst en tredjedel uppblandadt med aska). Vid den stojande Köpeng inträde rynkade min värd ögonbrynen och reste sig upp ifrån sin plats; men då han märkte att det blott var fråga om att reta en fattig satan, smålog han och förbjöd allt oväsen, i det han tilllade: Här finns en jägare gom lagt sig att sofva. pHvad är det för en jägare? frågade två karlar på en och samma gång. sEn herre. Åh bevaras ! : Låt dem skrika så mycket detlyster demp, sade mannen med plyskragen Helt kallt och i det han gjorde en åtbörd med handen, det qvittar mig lika; må de bara inte lägga hand på mig. Man har antagit mig till eldare, .., Eldare! Eldare! Koupriane eldare? sade halfhögt och glädtigt hela gruppen. ) Det ryska snus, som begagnpas af fattigt folk, är kändt för att vara mycket uppblandadt med aska. Pepparen är så dyr.