Aftonbladet – 31 juli 1855, sida 2

vÄr ringa, vill du söga? Kan man se hur bortskämda ni blifvit !a pSkall jag säga det rent ut, kära Nicolai, så är det egentligen bara sex dagars arbete, som vi här skulle förrätta; icke dess mindre låter man oss förspilla en hel månad. An felas det verktyg, ön har man oss till att putsa trädgårdsallgerna. Jag vet nog att du aldrig bar ondt om skäl; men det är barynian sjelf som täckts ge befallaing derom, och i sådant fall får hvarken du eller jag invända något ser du... Sidon teg och började sätta exa foten framför den andra. Nicolsi Eremeytsch lutade hufvudet åt sidan och började åter räkna mycket ifrigt. Våra . . . muschiker.. . Nicolai Eremeytsch, sade omsider Sidon, i det han lade tonvigt på hvarje ord, ha befallt mig lemna... ers nåd... det här... ni skall finna... Hen hade stuckit sin stora hand under rocken och framdrog jag vet icke hvad, inlindadt i en rutig duk; det var kanske ett stycke fint lärft. sHvad gör du, ditt nöt, hvad gör du? sade min hedersamme värd, i det han fixerade honom utan minsta märkbar vrede; gå gå hem till mig, tillade Han, i det han med banden sköt på den förvånade bonden. Gå bem till mig och fråga efter min hustru; hon skall laga till t åt dig, förstår du; jag, jag kommer straxt; gå då och frukta icke, säger jag dig; gå! Sidon gick ut. En sådan björn!s mumlade kontorsohefen, i det han skakade på hufvudet och åter sysselsatte sig med sin stcheiy. Plötsligt hördes utanför och sedan på trappan: Koupriane, Koupriane, Koupriane! Ah, Koupriane har ej sin öfverman här!