Aftonbladet – 26 juli 1855, sida 2

och varde sä frågan till de ledamöters bandläggning frerlemnad; hzilka prestembetet bekläda. Förslag som sålunda är beredt, eger kyrkomötet å allmän sammankorist endast att oförändradt antaga el!er förkasta. 4 9. Beslutas i yppad fråga underdånig bemställan till konungen, hafva skiljaktiga meningar derom uppstått, då skola de ocz bandlingen åtföjja. 10. Vid frägors afgörande ege hvar ledamot lika beslutande rätt. Äskas omröstning, då skall den öppen anställas, och källe den mening som erhållit flesta rösterne. Har högsta röstetal tillfallit flera meain. ar, gälle den som ordföranden gifver företräde; och skall ordföranden företräde it endera gifva, ändå att han röst nedlagt, eller ock mening yttrat som högsta röstetal ej vann. 11. Om allt hvad vid kyrkomötet afgjordt är, skall till konungen ingifvas berättelse. 12. Kyrkomötes ledamot eze ej rätt till arfvode eller annan vedergällning. Till bestridande af mötenas nödiga kostnad skall i alla rikets kyrkor en årlig kollekt uppbäras i den ordving och med det ansvar författningarna rörande allmänna. kollektmedel stadga. Domkapitlen insända medlen till Stöckholms stads konsistorium, som håller dem kyrkomötet till-handa. Motiver. Till 4 1. Stoekholm bar framför Upsala företräde, så snart man behöfrer fyllnadsval, hvarom ses 6. Till 2. Alt frånkänna ecklesiastikministern rösträtt eller anse henom genom dess utölvande jåäfvig att föredraga målen hos konungen, stävmer illa tillsamman med det större förtroende parlamentariska församlingar, äfven den svenska, lemua honom. Till 3. Två tsol. professorer finnas icke alliid vid hvartdera universitetet att välja. I fråga om ia-. damöternas antal är en medelväg följd emellan kycka-. lagsförslagets siffra, som synts svenska prestmötet för ringa, och prestmötets hvilken synes för hög. Till 4. För ett möte, som efter regeln bör räcka 14 dagar, böra ej erfordras regeringsbeslut med hvilkas fattande under vissa omständigheter skulle kutina komma att mer än 14 dagar utdragas, it. ex. om erkebiskon hastigt sjuknar, om tillförordnad regering saknar instruktion för sädant fall m. m. Ett val, dervid biskopar förbiginges, skulle innefatta en förolämpning mot personer, .som ej ega rätt att undandraga sig ledamotskapet, äfvensom det kunde ifrån början föranleda onödig söndring. Till 5. Att bestämma huru lång tid ett möte får förlivgas har visat sig vid riksmötena alldeles fru.tlöst. Till 4 6. Det är nyttigt att valmekaniken är lätt, åfvensom att bufvudstaden, der onekligen stor: erfarenhet är för handen, får bidraga i en större mn till valens resultater. Till 12. Att begära statsmedel för att betäcka seszostnader m. m. är att göra förslaget oantagligt. Det synes ej heller för mycket begärdt, att de, som intressera sig för kyrkans angelägenheter, mä kunna bevisa så mycken oegennytta som de, hvilka san manträda till läraremöten o. d. utan att få sina kostaader ersatta. Skilnaden emellan befordrade och obefordrade har i detta förslag icke blifvit bibehällen, såsom mera egnande sig för öfverläggningar, der befordringslagar eller fråga om afoch tillträdares rätt kunna förekomma till öfverläggning, än i angelägenheter af reoare kyrklig art. Ingen valbarhetskategori är föreslagen. God frejd och mogen ålder äro i och för sig en alltför ringa borgen; der ett stadgande härom skulle behöfvas, är lörderivet sä stort att ingenting väsentligt skyddas genom deras föreskrifvande. Att läta domhafvande, ofta en 25-årig yngling, stå i epetsen för ett presbyterialväl, äfvensom lekmännens val pröfvas i annan instans än presternas, synes föga lämpligt.