Aftonbladet – 26 juli 1855, sida 2

hela ert lif med att supa och att sofva ruset af er; och det är den arbetsamme bonden som ansvarar för er, för. .. Och dessutom är han ohöflig, tillade burgmistern utan att betänka, det han sjelf var ohöflig, genom att falla sin husbonde i talet. Ohöflig och plump! Det faller af sig sjelft, så är det alltid, det har jag alltför ofta märkt. Lättingen öfverlemnar sig hela året om åt utsväfningar och råheteter; sedan kastar han sig en vacker dag för sin husbondes fötter och tigger om hjelp. Min gode, nådige herre, sade den gamle med ett uttryck af förtviflan; för Guds skull kom oss till hjelp! Och till på köpet påstår ban att jag är ohöflig! Ah, jag säger er inför Gud: jag ser icke mera någon möjlighet att kunna lefva . . . Sophron Jakowlytsch har kommit till att hata mig. Och hvarföre? Det vet endast Gud; men han har ruinerat mig och gjort mig allt möjligt ondt, ja rent af förtrollat mig... Se här mitt sista barn... Nå väl. ... Och utför den gamles kinder rullade nu en tår. I den nådige Gudens namn, herre, kom 0ss till hjelp! Och vi äro icke de enda som han plågars, sade ynglingen. Arcadi Pawlytsch fattade eld vid dessa ord af den arme gossen, som förut visat sig så tyst och så nedslagen. Du, hvem har begärt få höra din tanke? Huru vå ar du tala då ingen tillfrågar dig? Tig du! Jag förbehåller mig att du tiger... Men min Gud! detta är ju riktigt uppror, och emot nig duger icke sådant; jag skall... Arcadi Pawlytsech var nära att i hettan göra något som han sedan skulle hafva ångrat, men troligen erinrade han sig attjag var närvarande, ty han sansade sig och stack händerna i fickorna; hvarefter hin sade till mig på franska: Förlåt, min bästa vän! Och han