på alla Frankrikes Jernvägslinler expositionståg afgå från de olika delarne af kejsarriket, så att de på söndag morgon ankomma till Paris och på tisdag morgon kunna återvända till hemorten. På detta sätt ha personer, som med bantåg ankomma för att besöka hufvudstaden och expositionen, 48 timmar på sig. Priset på platserna i expositionstågen är 40 billigare än efter vanliga tariffen. I följd af en med exposititionsbolaget träffad öfverenskommelse skola de med biljetter till expositionstågen försedda personerna ha rättighet att efter eget val gratis bese antingen en gång hvart och ett af de begge palatsen (för industrien och de sköna konsterna) eller två gånger ettdera af dem. Denna lyckliga kombination skall föra en stor mängd af besökande från all delar af Frankrike och Europa till Paris, och exemplet skall utan tvifvel följas af de närgränsande staternas regeringar, om de vilja begagna detta tillfälle att för sina landsmän underlätta kostnaderna för den intressanta och lärorika: anblicken af verldsexpositionen. Monitörens för den 21 publicerar lagen om det turkiska lånet. Kejsarinnan väntas i början af Augusti tillbaka till Paris. I Toulon ha 500 ryska fångar blifvit inskeppade, för att afsändas till Odessa, der utvexling skall ega rum. ENGLAND. Vid det den 20 dennes hållna sammanträde med hemliga rådet har sir William Molestorth blifvit utnämnd till kolonialminister i lord Johbn Russells ställe, och begaf sig redan dagen derpå till Osborne för att af drottningen emottaga sigillen. Utnämningen lofordas af Times i öfverensstämmelse med de ministeriella bladen, emedan man tillerkänner den utnämnde en grundlig kännedom om kolonialförhållandena, och man i hans val ser ett steg på förvaltningsreformens bana, der framförallt yrkas, att passande män må ställas på passande platser. Till förste kommissarie i skogsoch jägeridepartementet lärer sir B. Hall vara bestämd: Den 17 dennes motiverade hr Roebuck sitt förslag om ett tadelvotum emot ministeren och erindrade dervid först och främst om de omständigheter under hvilka den undersökningskomite blifvit nedsatt, hvars berättelse föranledt hans sednare förslag, som framlades den 18. Komitn hade kommit till den öfvertygelsen att de förfärliga, i en otalig mängd enskilda bref gjorda skildringarne af Krimarmåns lidanden alldeles icke varit öfverdrifna, och att Aberdeenska ministeren. dertill vore direkt skyldig. Han uppfordrade nu huset att bekräfta sin komites utlåtande. Lord Aberdeens kabinett, anmärkte han, hade i sig innefattat tre olika beståndsdelar, först nemligen lord Aberdzsen sjelf; derpå de framstående medlemmarne af hans ministår, lord Palmerston, lord J. Russell, sir J. Graham, Gladstone, S. Herbert; för det tredje slutligen ett antal personer, dem han betraktade såsom en fårskock hvilken följer efter sin skällgumse. Det: sistnämda sällskapets obetydlighet utgjorde intet skäl för huset att ej fördömma dem. Komitens beslut understöddes af hvarje ord i vittnesberättelserna. Invasionen på Krim hade af förra regeringen blifvit företagen utan tillräckliga stridskrafter och utan någon reserv, ehuru regeringen vetat af att halfön varit besatt af 70,000 ryssar. Under det armån till följd af köld, hunger och sjukdomar sammansmält och lidit brist på medikamenter; hade ingen af ministrarne utom Hertigen af Newcastle varit på sin post, utan från slutet af Augusti ända till Oktober i allsköns maklighet förlustat sig på landet. En dylik grof pligtförgätenhet förtjenar att drabbas af parlamentets tadel. Bertigen af Newcastle hade blifvit utsedd till syndabock, och detta vore en orättvisa. Talaren begärde ingenting vidare än rättvisa. Huset borde ej tillåta att personer, som öfverantvardat skaror af engelsmän åt en förtidig graf, icke finge gälda sina misstag åtminstone med ett tadande ord. General Peel anmärkte, att i fall Roebuckska motionen öfverhufvud tagit hade någor betydelse, så skulle den väl innebära ett fördömmande af expeditionen till Krim såsom opolitisk. Misstag hade visserligen blifvit begångna, men expeditionen i och för sig kunde talaren icke ogilla. Parlamentets och pressens inblandning jemte deras kår af korrespondenter, hvilka omsvärmade Krimarmån, hade anstiftat mycket ondt. Huset skulle göra väl deruti att ej blicka tillbaka i det förflutna för annat ändamål än attaf de befintliga misstagen draga nyttiga läror för framtiden. Talaren föreslog derföre såsom amendement den preliminära förfrågan. Lord R. Cecil understödde detta amendement. Hr Roebucks resolution, yttrade han, kunde väl abstrakt tagen, efter sin ordalydelse vara fullkomligt sann, men under närvarande omständigheter förrådde den en hämndlysten och persönligen retad sinnesstämning. Öfverste Adair uppträdde med sitt redan på förhand tillkännagifna amendement, hvilket innebär, att planen till Krimexpeditionen ingifvits af en vis och skarpsinnig politik, hvilken på en gång varit rättvis emot Englands bundsförvanter och lämpad efter krigets ändamål. Hr Conolli talade för Roebucks förslag. Markisen af Granby anmärkte, att ehuru han hvarken ansett kriget för rättvist eller nödigt, så kunde han likväl nu, då man redan vore inbegripen i detsamma, icke rösta för Re MA RA AA AA KR AE KR IA AKA In ER fr: dee ÄR SAR Br Met JA AR KA RA RA — RA te RR AE KR EN --—— BR OS NS oh — Ön SERGE NR RAA RAVE om Eh tee Fl. kn at KE förslaget, enär det skulle komma att förlama kraften af de åtgärder, hvarigenom nu kampen måste fortsättas med ailt möjligt eftertryck. Hr Walsh påstod, att om Krimexpeditionen förtjente tadel, så måste pressen, engelska folket och parlamentet dela detta tadel, enär de försummat att utöfva en tillbörlis kontroll. Expeditionen hade blifvit företagen under en ogynnsam årstid samt emot lord Raglans råd och öfriga militäriska auktoriteternas. Den hade varit en af lättsinnig inbilskhet ingifven öfverflödig handling; ty vid den tiden hade man befunnit sig i besittninp 6 SÅ RR LS RÅ a SR ARR RA