Aftonbladet – 25 juli 1855, sida 3

dylika arbeten. Bröderna Grimm stegrade ännu mera denna förväntan genom att i en anmälan bebåda detta arbete såsom ett nationalverk af hittills icke anad betydelse, sådant som hvar ken tyskan eller något annat språk hittills har att uppvisa. Följden af allt detta är att den lärda verlden och den tyska allmänheten vid åsynen af sjelfva arbetet kännt sig på snöpligt sätt bedragna i sina förhoppningar, då det visat sig att det Grimmska nationalverket är en planlöst anlagd och utförd ordförteckning, hvars värde beror på det rika material af exempel som blifvit samlade, men som här finnas sammanhopadt utan verkligt urval, mått och plan, och hvilken antingen alldeles saknar eller också meddelar i en för allmänheten otillgänglig form allt det öfriga, som man kunnat vänta vid den ståndpunkt som språkforskning och lexikografi för närvarande intaga. Flera tyska lärda, hvaribland prof. Wurm i Minchen, ha i utförliga kritiker ådagalagt inkonseqvenserna i planen och det bristfälliga i utförandet, och nya planer till en fullständig tysk ordbok ha blifvit underställda allmänhetens bedömande (bland andra en särdeles utförlig af D. Sanders, som uppkallar hela den lärda verlden till sorgfällig pröfning och strängt bedömande). Om det sålunda vis r gig att en föregiende offetbg gransksing af planen för dylika arbeivn är nödvändig, så måste det väcka så mycket större förundran och !edsnad, när man a hr Kindbl d erfar, att svenska aksdemien i och för sitt ordboksarbste icke har någon plan uppgjord. Hr Kindblad uppgjorde och ötverlemnade 1848 till skademien ett utföriigt örslag till plan., hvilket icke ledde il nåsot regultat, emedan förf. återfick detsamme, beledsagadt af några anmärkningar från akademiens sida, Sedan dess har förf. lemnat :!en ve:ks.mhet han i era år halt för påa lomiens räkning, sedan akademien för en risg: ersättting kommit i besittning af dx genom honom gamlade 64,000 språkprof, och han har nu åter begynnt för egen räkning förbeten för en svensk ordbok; hvarföre han åfven till granskning och bedömmande utgifvit den plan som han underställde skademien, åtföljd af dess anmärknisgar. Det synes oss i hög grad förunderligt, att akademien icke af detta förslag föranledts att taga närmare i betra tande nödvändigheten af en utföcdlig och bestämd plan för ordboksarbetet; om den också icke hade kunnat i allo antaga förslaget, som den sjelf vitsordar vittna om en förtrolig bekantskap med frimmande lexikografiska mönster, en berömlig forskning i vår äldre och nyare litteratur, ett uppmärksamt aktgifvarde på modersmålets lynne och egenheter, ett öga och en takt för redaktion, hvarförutan alla förberedande kunskaper skulle bli oandvändbara, samt en kärlek och värma för ämnet, som alltid måste vera första grunden för det stora, men ytterst svåra företagets utförande,; — så hade detsamma dock otvifveisktigt kunrat Jäggas till hufvudsaklig grund för en dylik plan, med de modiökationer akademien anzett nödiga. Hvad som i skademiens anmärkningar yttras om nödvändigheten att göra ordboken så populär som möjligt och lämpa henne efter deras behof, som söka upplysning ech vägledning, lärer väl icke kunna öfvertyga någon, att icke en bestämd på principer byggd plan är nödvändig, och ait ice dylika inkonseqvenser och oegentlisheter, som dem hr Kindblad anmärker i sin skarpsinniga kri.ik öfver profarket, skulle icke blott lända arbetet till vanprydned, utan äfven göra det mindre nyttigt och tillgängligt för den o!ikartade allmänhet hvars behof det afser att fylls. Vi inlåta oss icke på en detaljerad kritik af. hr Kindblads försleg, hvartill vi sakna tid, utrymme ech befogenhet. Det synes oss i sina flesta punkter vara sundt genomtänkt, praktiekt utförbart och följdriktigt. Vi tro endast, att författaren måbända något för mycket underkänner det värde och inflytande ordboxen kan ha i och för bevarande af språ-. kets reuhet och för dess naturliga utveckling och förädling. Vi gila visserligen åsigten, att ordboken bör gifva språket sådant det är, icke sådant det borde vara; men vi frukta dock att förf. vid sitt sträfvande att låta ordboken återspegla språket sådant det nu befinner sig, dels kunde komma att ge en allt för stor omfattning åt kategorien af de främmande ord, som kunna sägas vara verkligen adopierade i språket, dels att han alltför lätt kan godkänna så:om faits accompliåtskilliga språkföreteelser, hvilka endast kunna betraktas såsom häsörande af ett icke vederbörligen agadt jättsione eller språkligt okynne. Fullkomligt riktiga synas oss författarens satser, att förklaringarne öfver orden böra vara på samma gång så korta och fullständiga som möjligt, men endast sträcka sig till sjelfva uttrycket, icke innehålla utläggniagar af sakförhållanden, samt att landskapemålen icke ;böra i ordboken inrymmas, bland annat derföre att, då detta fält ännu är i sjelfva verket så föga bearbetadt (åtminstone med vetenskaplig urskilning), utsigterna till ordbokens utgifvande skulle undanskjutas i ett osäkert fjerran. Vi förmoda, att författarens uppmaning till hvar och en som nitälskar för saken att meddela sina tankar om ordbokspianen efterkommes, och hoppas att de, som ha särskild erfarenhet af arbeten inom detta fack, skola i tidningar och tidskrifter meddela siva bidrag till belysande af denna vigtiga fråga. Är en praktisk filosof möjlig efter Hegels verldsåsigt? Kritisk betraktelse af mag. Axel Nybleus, philosophic adjunkt vid Lunds universitet... Lund 1855.