Aftonbladet – 25 juli 1855, sida 2

fatta naturens och den mensklighets, i hvars röster naturstämmorna framljuda såsom upphöjda till en högre oskul!d, en högre längtan, smärta och glädje, än sin egen; äntligen att på denna me rwkiighets g-und befästa och utveckis en saun filosofi; båda två, nyss återfunna, s-ul!e oskiljeligt samverka med den likaledes nyss återuppväckta sanna poesien.n Per Daniel Amadeus Atterbom var född ad. 19 Jan. 1790 i Åsbo socken i Östergötl ala skogsbygd på gränsen mot Småland, hv:re-t hans fader var komminister. Redan tidizt röjde sig hans kunskapsbegär, som i Linköping erböll rik näring genom hans morbror d. v. konsistorienotarien Pehr Kernell. Blef 1805 student i Upsala, der han fick tillfälle att göra bekantskap med Goethes, Schillers, bröderna Schlegels och Schelling: verk, 1315 blef han promoverad till filos. mag:, och företog 1317 en längre utländsk resa till återställande af sin genom studier förstörda Helga och sitt genom den bittra litterära polemiken rubbade sinneslugn. Under denna resa kom han i intim bekantskap med Schelling och flera af Tysklands litterära storbeter. Efter återkomsten till fäderneslandet 1819 blef Atterbom utnämnd till H. K. H.: Kronprinsens lärare i tyska språket; blef 1821 :ocens i historien, 1824 adjunkt i filosofien, 1828 professor i teoret. filosofien, hvilken plats han 1835 u bytte mot professionen i estetiken och möderna litteraturen. 1840 erhöll han plats i svenska akademien såsom Lings efterträdare. År 1807 stiftade Atterbom i Upsala Aurora förbundet, började 1810 utgifvandet. af tidskriften Fosforos,, i hvilken förbundet började sin kamp för de nya idgerna, sekunderadt af Askelöfs Polyfem., Från 1812-till 1822 utgaf Atterbom Poetisk kalender och deltog verksaråt i utgifvandet af Svensk Litteraturtidning, liksom sedermera uti flera tidskrifter. Genom sitt mi!da, älskliga, för allt skönt och ädelt varma sinne tillvann Atterbom sig i Upsali den varmaste hängifvenhet af alla som hade det lyckan att göra bäns närmare bekantskap. På hans ungdoms skarpa strider följde en blid och fridfull ålderdom; förljufvad af en älskvärd familj och af den studerande ungdomens kärlek, som i honom vördade den gamle skalden, hvilken med äann ungdomligt hjerta slöt sig i kritiska ögonblick till och satte sig i spetsen för utiglomens nationella strifvanden. (Man erinrar sig Atterboms skrift 1844 till försvar för Skandinavismen och att han under en följd af år var Skandinaviska säl!skapets i Upsala ordförande.) På sednaste tiden åtnjöt Atterbom tjenstledighet och hade nyligen kommit till Stockholm, för att vårda sin försvagade helsa och undergå operation för stenlidanden, kvaraf han länge varit plågad. Denna operation med:og hans förut aftynade krafter, och i lördags afton kl. 9 afgzomnade han i den sista sömnen. Vi behöfva icke uppräkna Atterboms arbeten. Hel: den bildade allmänheten känner hans Siare och Skalder,, hans Lycksalighetens ö,, hvsra andra omarbetade upplaga vi nyligen had. nöjet att shmäla, och för öfrigt hans samlade dikter. På det vetenskapliga området har han lemnat en filosofiens histöria och en mängd smärre afhandlingar. Atterbom var en af de djupaste poetiska naturer som Sverge har att uppvisa; hans dikt är utmärkt genom iddernas djup, genom fantasiens yppighet och icke sällan af den nationells folkvisans oskuld och friskhet; den skallfortlefva i oförvansklig figring, om den ock Idrig här nere hann till den fullmögnad hvarm skalden synes en gång ha drömt. Vid det tillf:lle då han egnade en så vacker min