Aftonbladet – 25 juli 1855, sida 2

under hans, grofva hand få sin fina stöfvel söndersliten och att få värk i både fot och ben af hans kraftiga tag. Oaktadt min ringa sympati för Arcadi Pawlytsch, föll det sig likväl en gång så att jag tillbragte natten hos honom. Följande morgonen lät jag i god tid spänna för min kalezch, men han ville ej låta mig resa innan jag frukosterat med honom på engelskt vis, och han förde mig för detta ändamål in i sitt kebinett. Utom tå serverade man oss kotletter, löskokta ägg, mör, honung, schweitzerost, m. m. Två lakejer med hvita handskar passade upp och förekommo tyst och gnabbt alla våra önskningar. Vi suto i en persisk divan. Arcadi Pawlytsch var klädd uti en mycket vid charovar) af siden, en svart sammetsjacka, en elegant fess ) med blå tofsar, och gula kinesiska tofdor. Han drack sitt t6, knaprade på någonting, skrattade, betraktade sina naglar, rökte, makade en kudde under sina axlar och tycktes vara vid det bästa lynne. Derpå börjsde han med kotletterna och osten, och efter att hafva gjort heder åt bådadera, slog han i ett glas rödt vin, förde det till sina läppar och rynk de ögonbrynen. Huru, har vinet icke varit kylslaget? frågade han i en skarp ton en af sina lakejer. Denne blef förvirrad, bleknade och stod liksom förstenad. Nå, jag frågar dig min gosse, återtog med lå sadt lugn den unge seigneuren, under det han spände sina ögon i den stackars karlen, hvilken af förskräckelse ej kunde få fram ett enda ord och stod och vred på gervietten som han höll i händerna. Arcadi Pawlytsch sänkte hufvudet och fort) Vida pantalooger som ibland bekläda hela foten och förlora sig i tofflorna. ) En lätt orientalisk hufvudbonad.