Aftonbladet – 24 juli 1855, sida 3

har han hittat på ett sätt att slippa allt arbete. Det är säkert attLoppan. .. ja, hvilken duktig arbetskarl kunde han inte vara? Knappt hänger själen fast vid kroppen... Gud vet... och sådan har han varit alltsedan barndomen. Först tänkte han köra foror med sina forbönder, och han hade tre sådana. Han ledsnade vid det och gaf fororna på båten. Han ville bli qvar hemma, men der kunde han inte länge hålla ut. Han kan inte hålla sig qvar på ett och samma ställe; han är, som jag redan sagt er, en riktig loppa. Gud ske lof, han hade en mycket god herre, som inte ville tvinga honom till något. Sedan den tiden springer han omkring, friare än geten, och man frägar inte mera efter honom. Gud vet hvad som bor inom honom; än är han tyst som fisken, än talar han, och hvad han talar, tslar han för sig sjelf. Är det väl skick och seder det? Har man wäl sett på maken? Ja, han är en man... helt egen i sitt slag. Och ändå sjunger han bra, åh ja, ganska bra... rätt bra! Och han idkar läkarkonsten ? Han! En präktig läkare! Sannt är likväl att han botat mig för skrofler. Han läkare! Jo, jag tackar jag! En fåne som inte har bröd, ingen kwase,, tillade han sakta och afslutade dermed sitt tal. Du har således känt honom länge? Ja, vi voro grannar på Sytchafka, i byn Vackra-Metecha.n Hvad säger du om en liten flicka vid namn Annuschka, som han kallade till sig i skogen? Är hon hans slägtinge? Serofe vände sig bort och skrattade, icke blott med ansigtet utan med hela kroppen. Ack ja, ja, en slägtinge. Hon är faderoch moderlös; hon har ingen mor, och man har aldrig ens vetat hvem som varit hennes mor, I alla händelser är hon väl ändå i