Aftonbladet – 21 juli 1855, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. I går var till polisförhör inkallad mamsell Lorisa Wiberg, tilltalad att i söndags afton utanför sin aders, åkareåldermannens Wibergs bostad, n:o 11 tora Badstugatan å norr, hafva gjort sig skyldig till satufredsbrott. Mamsell Wiberg, som syntes vara af ett häftigt lynne, hade fått höra att enkan Anna Christina Beigström utspridt rykte derom att mamsell Wiberg för några år sedan skulle i vredesmod ha nedknuffat en piga uti den på gården befintliga brunnen, oca derföre företog sig mamsell Wiberg att på sjelfva gatan piska upp madam Bergström. Mamsell Wiberg, 28 år gammal, hade en flytande jalförmäga, och det var alldeles omöjligt att ens unJer det vittnena fingo aflägga eden kunna förmå benne att tiga. Skomakaregesällen Bergström och målaregesällen Lindström hördes som vittnen. Polism. Erkänner mamsell Wiberg att hon uppfört sig på sätt rapporten innehåller? Wiberg (under stora gester). Nådig lagman, det är en gemen osanning — endast förtal, ja det försäkrar jag, och pappa, pappa, kan bäst intyga sanningen af mitt påstående. (Vändande sig häftigt flere gånger och kastande spejande blickar omkring i sessionssalen.) Hvar är pappa, hvarför är han icke här, ty han borde vara här med? Polism. Er pappa har ej med målet att skaffa, utan jag frågar er om ni har något jäf mot vittoena. Wiberg. Jo, Gud bevars, det förstås, pytt, skulle jag ieke ha det. Jo se, skomakarn han har slagit mig och dervid krossat min kam, och derföre skulle jag ödmjukeligen anhålla att målet remitteras till rådhusrätten, isynnerhet som Bergström äfven ytirat att jag är ingen vanlig menniska. Polism. Jäfsanmärkningen ogillas; hvad ha vittosna att säga? Hvad har Lindström sett och hört om det nu åtalade uppträdet? Lindström. Jo, mamsell Wiberg öfverföll madam Bergström på gatan, slog henne och kallade heane ditt och datt, men jag kan ieke omtala det. Polism. h bevars! icke kunde en så fin mam:e!l yttra värre ord En Lindströ.ns blygsamhet tillåter at omtala?