Aftonbladet – 21 juli 1855, sida 3

vårt var en afskyvärd blötning! Det är ditt fel, gamla fan, sade han, vred, till Sutschok, edu med din så kallade båt, Hu! huls Förlåt,, mumlade Sutschok. Och. du, återtog Ermolai, vändande sig till Wladimir, du narr; sög, hvarföre upphörde du att ösa? ja, du, du.. Wladimir tänkte nu på helt knak än att svara; han stod med halföppen mun, dåarrande som ett asplöf, och ett matt leende sväfvade på hans läppar. Farväl nu med all hans vältalighet, hans utsökta takt och känsla af eget värde I Den fördömda båten svigtade under våra fötter, den var ej det minsta stadig. Då den sjönk, kändes vattnet förfärligt kallt; men snart förändrade det sig. När den första förskräckelsen gått öfver, såg jag mig omkring åt alla sidor och bemärkte en tio steg ifrån 038, att vassen delade sig i form af em hästsko, genom hvilken man på nägra ställen, der den var mindre hög, kunde se stramden; det var visserligen ett godt stycke dit, men saken var ganska allvarsam. Hvad skola vi göra? frågade jag Ermolai, Först och främst är det afgjoråt att vi ej tölbringa aftonen så här,, svsrade han, låt . . Hör på, sade han till Wladimir, ptag på bössa; godt, nu går jag att söka nå grunda ställen att vada öfver; kanske finns et sådana.s Han tog Sutschoks stör och vände sina steg emot stranden; han gick så lätt som möjligt för att ej sjunka ned, i händelse han råkade på en alltför mycket förrädisk grund. Ken du simmsa?, skrek jag ät honom. sNeja, svarade ban bakom vassen, som han lyckligt kommit igenom. Då -blefve han den förste tom dränkte sig, anmärkte Sutschok helt kallt. Ermolai gaf under en hel timma ej något tecken ifrån sig, och denna timma syntes osa som ett sekel. I början ropade vi, och han svarade, men till slut erböllo vi sj na nigot svar. I byn ringde man till aftonbör. Vi upphörde att tala, till och med ba se på hvarandra. Änderna flögo skocktals öfser våra hufvuden, en och annan syxtes viljs sätta sig på oss, så nära voro de; men de höjde sig åter bastigt i luften och föga längt bort. Vi började att känna oss stela af det kalla vattaet.