Aftonbladet – 18 juli 1855, sida 2

akademiens försorg hade under de sednaste åren profning af hvitbstor från olika delar af riket egt rum, hvara? regultaterna varit, att de bafunnits innehålla 6—12 proc. sockerhalt samt zoro fullt jemförliga med utlandets. Likvisst borde man dervid anmärka, att under de sista treune åren hade vi haft särdeles varma somrar, hvilka för utvecklingen af betornas sockerhalt vore mycket gynnande. Sockerhalten vore olika i olika delar af betan, minst i midter, störst uppåt; deraf kommer det sig, att det vore rödvändigt, att den allestädes omkring beticktos med jord, ty annars utbildades deri öfvervägande lignin (vedsubstans). Då dylika gynnsamma resultater vunnits hade man ej vidare hos regeringen anhållit om anslag till profvers fullföljande; men emedan 3:ne år med ovanligt gynnsamma gomrar ej kunde leda till någon visshet om den allmänna fördelen af hvitbetsodlingen, hade landtbruksäkademien ej velat ännu förorda arbetet i stort och af allmännare omfattning. Andra frågan: Humleodlingen har frän äldre tider hos oss anbefallts och uppmuutrats, men icke dess mindre, då öl och dricka kommit under tidernas lopp att betydligen ugdanträngas af bränvinet, har humleodlingen råkat i förfall och försummais, så att en stor del af landets behof af humla nu mäste tagas från utlanden. Dä det emeilertid är att önska och hoppas att förbrukningen af bränvin må minskas, och ölet i stället komma att allmännare begagnas, såsom en för arbetaren på en gång uppfriskande och härande dryck, så frågas: hvarigenom skulle humleodling och ölbrygd hos oss lämpligast kunna främjas?r Statsrådet Fåhkreus lemnade en berättelse .om i hvad mån humleodlingen framskridit på Gottland. För mera än 4 år sedan hade Gottlands läns hushållningssällskap inkommit till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om understöd till humleodlingens ändamålsenligare bedrifvande, 1851—1853 hadö 2500 rdr blifvit detsamma beviljade till införskrifvände af humlerötter och i deras uppdragning och skötsel kunniga pergoner. En medlem af sällskapet (hr konsul Eneqvist) utreste ock till Tyskland samt anskaffade från Bayern humlerötter och trenne undervisare, hvilka anställdes för 3:ne år. Sedermera hade detta förfarande burit goda frukter. Humla odlas nu på Gotland i stor skala, och ett väldigt bryggeri var inrättadt för att tillverka bayerskt öl. Prof deraf hade inlemnats till ländtbruksakademien, som funnit det utmärkt godt. Den gottländska jorden vore ock för humleodling :ärdeles passande genom sin kalkgrund. Detta sätt ansåg hr statstådet varä det för staten bästa att mellankomma vid upphjelpandet af en näring, som vore allmännyttig och för en viss provins naturlig. Baron Harmilton omförmälde, att Nerikes hushåilningssällskap hade inom länet spridt humla, hvaraf man erhållit rika skördar, särdeles de, som företagit sig att starkt skära den nya plantan, så att endast ett par skott. fått utbilda sig. Man hade derföre beslutit att i förening med delar af Sörmland oeh Östergötland införskrifva en i humleodling kunnig person, att deruti lenana undervisning. Likvisst ansåge äfven talaren att humlen egentligen borde odlas på kalkgrund; hvarföre den ock i England så väl trifves. Baron Kremer tillkännagaf, att Upsala läns hushållningssällskap ock införskrifvit rötter, som utlercnatz till handlande inom Upsala stad, hvilka egde jord, som ursprungligen (liksom professörernes) varit bestämd till odlingen af för handel och näringar ändamålsenliga växter. Dylika hade ock blifvit lemnade till Enköping. Trodde att humleodlingen lämpligast skulle befordras derigenom att staten, landtbruksakademien eller bushållningsgällskaperna borde anslå belöningar åt dem hvilka ville sprida kännedom härutinnan. Man -hade inom ett par härader af Upsala län redan med stor ifver, till och med från allmogens sida, gått i författning om ölbryggeriers upprättande på aktier, och då mi man allmänt kommit öfverens om lämpligheten att å detta sätt alldeles nedergöra lusten efter Hänvinets skulle deåt vara en god sak om bushållningssällskaperna ville taga denna fråga i öfvervägande. Berömde af inhemska humlesorter den från Wingåker i Södermanland. Häradshöfd. Strussenfelt instämde helt och hållet i statsrådet Fåhreei om gotländska humleodlingen lemnade uppgifter. En från Bayern ditkommen person hade erkänt den gotländska jorden lika passande för humle som sjelfva Bayern; också hade nu många ölbryggerier förenats uti ett enda, som skall komma att ega en stor produktion. Myrodlingsbolaget egde redan synnerligen vidsträckta humleplanteringar. Major Key omtalade, att visserligen humleodlingen för jordens skull befann sig inom Jönköpings län på en synnerligen låg ståndpunkt; men att ölbryggerier dock derstädes finnas till ett vackert antal, samt att regementet på Skillingaryds mötesplats i år med stor begärlighet föredragit öl framför bränvin. Hr Wulff vitsordade att ölbrygden i Blekinge tillvuxit till den grad, att redan 6 ölbryggerier der förefunnos, hvaribland 2:ne uppbyggde af bönder. För den ena af dessa hade det snart brunnit, men hastigt åter uppbyggts, så att man deraf kunde hemta ett bevis för ölets åtgång. Baron Hermelin ansåg, att den i norra delen af Upsala län förekommande humle vore att föredraga framför den från Wingåker. Baron Kremer hade deremot funnit den från Södermanland särdeles begärlig, så att bönder derifrån, som kommo upp till Uppland,