Aftonbladet – 18 juli 1855, sida 2

Mitia önskade billigtvis slippa att förklara sig i min närvaro. På stunden, min onkel;, mumlade han. Nej, icke på stunden, utan på ögonblicket; jag förstår väl att du blygs för herrn der, och det är som sig bör. Men tala, det blir ditt straff; tala, vi höra digt aJag har ingenting att blygas öfvers, gade den unge mannen lifligt och rätade upp sig, soch i skall medge det sjelf, min onkel; odnowortsi från Reschetiloff kommo och bådo mig att jag skulle fälla förbön för dem; jag frågade hvarom frågan var, och de svarade: Sädesmagasinerna hos oss äro i fullkomligt godt stånd, man kan ej önska dem bättre. Så kommer en tjensteman som säger sig ha fått styrelsens befallning att inspektera våra magasiner. Man för honom dit, han ser sig omkring och säger: Edra magasiner äro i oordning, det råder en stor försumlighet; min pligt är att vi rapportera det. — Hvari lig ger försumbigheten? — ?Åb, jag vethvad jag säger. — Vi sammanträdde då, och det blef fråga om att låta frambära till honom en tacksägelse för hans besök. Men den gamle Prokorytsch sade: Ni skulle på det viset bara få en spion på halsen, och flera andra skulle komma efter, vi må ha det i behörigt skick eller icke. — Man gillade gubbens åsigt; tjenstemannen skrek, beklagade sig och skref en gemen rapport. Nu är en rättegång börjad. Jag frågade dem om deras magasiner verkligen vore i godt skick. — Gud är vårt vittne, sade de, att allt är i bästa ordning och att säden är fullvigtig der, enligtlag. — Nå väl, sade jag till dem, då han j ingenting att frukta. — Och jag skref åt dem en inlaga, som de inlemnade till domstolen. Man vet ännu icke på hvilken sida som felet ligger; men att man kom till er för att beklaga sig öfver mig vid detta tillfälle är lätt förklaradt: man vet att skjortan är närmast skinnet, och som jag är er brorson, så vill man zenom er angripa mig.