Aftonbladet – 18 juli 1855, sida 2

oss bekymmer? ty när allt kommer omkring, kan man väl ändå icke afvisa dem. Gud har hemsökt mig med en brorson, ser ni; det är en lustig ture, men med hufvud! Han har studerat, men man kan deraf inte vänta gig något godt. Han var i kronans tjenst men rymde, emedan han ej kunde hoppas befordran eftersom han icke är adelsman. För öfrigt, om man också är adelsman, är man icke derföre genast duglig till general. Han lefver nu i lättja; det vore ändå inte det allra värsta, men han har blifvit afärsman och advokat. Han sätter upp böndernas böneskrifter, skrifver betänkanden, förskaffar landtmätare lönande arbeten, springer på värdshusen, gör bekantskaper bland borgrarne i städerna; med ett ord, han störtar sig rakt i förderfvet, och polisen har redan gifvit honam mer än en vink. Men han är en stor gyckelmakare som får alla att skratta, och det har hittills frälst honom. Hör på, säg mig, stru, är han inte i din lilla kammare? Jag känner dig; du är tio gånger för god och du håller med honom så mycket du kan. Titiana Ilinischna sänkte sitt hufvud, rodnade och log. Se der, jag gissade således rätt. Nå väl, låt honom komma in, vår köra gäst skall ursäkta oss, och till hans heder vill jag bli nådig. Kalla hit honom då.v Mitia var en ung man om tjugoåtta år, stor, välväxt och med lockigt hår. Då han steg in och blef mig varse, drog han sig tillbaka på tröskeln. Han var klädd som :europeiska handtverkare, då de komma från sin verkstad; men den fula snitten på hans rock vittnade om att den blifvit gjord af en verkligt rysk ryss. Nå väl, kom närmare, kom närmare,, sade den gamle; du skäms då bra? Tacka din tant, du har min förlåtelse. Min herre, jag rekommenderar hos er den oduglingen; han är min brorson fjag utbytte en helsning med den unge mannen). Fort, förklara dig, hvad har du ställt till der nere? Hvarföre beklagar man sig öfver dig? Säg då.r