Aftonbladet – 18 juli 1855, sida 2

del Serene nte dad (Från Aftonbladets korrespondent.) IX. Sammankomst med sektionen för binåringarne. Tisdagen den 10 Juli kl. 10—12 f. m. (Forts. från gårdagsbl.) Prof, Erdman ledde i ordinarie ordförandens bortiovaro diskussionerna, gom nu öppnades med företa frågan: Huru hiffa de hos oss sedoast anställda försöken att producera hvitbetssocker utfallit; och hvad kän man hafva för svenska landtbruket att förvänta sig Af hvitbetsodlingen ti!l sockerberedning ? Presidenten Åkerman. Genom erfarenhet äfven i vårt land bar man lärt känna, ett hvit betorna imnshålla en betydlig sockerhalt, fullt jemförlig med den från andra länder. Då vi ej ega mera än en fabrik för hvitbetsockerberedning, skulle det vara intreszant att af härvararde kännare erhålla de upplysningar som kunde anges stå i sammanhang dd förevarande frågan. Grefyo Beckfritis hade öaskat att kunna lem7a mötet upplysmingar om Landskrona bvitbetsockerfabrik, men hade ej erhållit. dem derifrån så fullständiga stt de kunde anses vara tillfyllestgörande. Förrä året hade nemligen ej slagit ut alldeles efter beräkminger. Man hade derstädes fått en sådan mängd ogräs i åkrarne, att dess bortagande orsakat rycket arbete; men detta oaktadt en ganska artvellig skörd vunnits. Likvisst troddeicke grefven att hvitbatsodling för sockerfabrikation någonsin kan bli en Jandtmannanäörisg; det l!önar sig nemligen ej stt anlägga någon dylik med mindre än att 70 tunnland kunna för bstornas odling användas; vid ringare odling kan man ej påräkna mera än 5—6 procent, men vid större ända till 12 prooents afkastning. Fabrikationen tål ej uppskof, man kan neml. ej beräkna transporten af betan till höqv än 6 ek, lisp., så att det lönar sig enast om det kan ske i stort och ej längre än. en half mil. Dessutom fordrar betan bannmjöl till gödning; gödes hon med kilisalpetar kän man endast bereda siröp, ej socker. Deremot har detta gödningsämne visat sig välgörande för gräsmasken, så stt man kunnat uppbringa skörden till 16—1800 lispund pr tunmland. Baron KrÄÖmer anförde, att man förr vid Ultuna odlst hvitbetor i liten skala, men msd framgång, att man der försökt inrätta en mindre fabrik för sirupsberedning och införskrifyit press; att man verkligen också erhållit rikligt med sirup; men d3 deana smakat af rofvor upphört med företaget. Dessutom berättade talaren huruledes hr Svartz junior på en resa i Tyskland sammanträffat med och begagnat er tysk, som var kunnig i hvitbetsodlingen, och att denne sedermsra vid ankomsten till Östergötland funnit landet särdeles passande för denna kultur, så att sockerfabrikation derstädes skulle kunna drifvas i betydlig skala. Baron Hamilton förmälde, att man i Nerike utdelat frö till hvitbetor i smärra portioner, samt att dera? uppkommit plantor, som lofvade en tillfredsställande skörd, men ej ännu derstädes koromit till några resultater som kunde anses besvara den framställda frågar. Deremot redogjorde talaren för en dylik fabrik, hvilken han besökt, i närbeten af Carlsbad, hvarest man af 1600 morgen land årligex odlade 400 morgen med hvitb tor. Vid Magdeburg har man påstått att jordea af bsteodlinen mettades serot sockerhalten förrainskass; men annorstädes i Sachien hade man nekat det. Utan tvifvel vore det dock sannt att landtbruket går framåt i da trakter der denna odling egde rum, emedan man på så nyttigt sätt kuzds använda affellet efter hvitbetorna. Grefve Beekfriis ville ock nämna, att en tysk, som var stor deelgare i Lamdskropafabriken sam! i sitt fäderzesland anlagt flera dylika fabriker, ansett loalen i Sverge våra tierst fördelaktig, s-mt att den borde gifva tmiastone 17 procent. Då uppå uppmaning af baron Kremer professor Erdman sagt sig ej ega någon ertargar het om hvitbetorna att meddela, uppträdde rofessor ÅL. Svanberg och lerinade några hitörande underrättelser. Genom landtbruksLandtbruksmötet i Upsala.