Aftonbladet – 14 juli 1855, sida 2

med obeskriflig möda man kunde hemta läkemedel från staden. Den sjuka bättrade sig; dagarne följde på hvarandra; Men, ser ni, val Läkaren afbröt berättelsen; men han återtog straxt derpå: Jag. vet icke huru jag skall kunna förklara. er allt detta, . .a Han tog åter sin tillflykt till snusdozan, snusade oupphörligt, hostade och drack. häftigt en klunk tå. Jag skall berätta saken utan. omvägar: Mia patient... hvad tycker ni väl? Hon började... bör jag väl säga: älska mig?... Älska, nej, icke älska om ni så vill... för öfrigt vet jag icke hvad det egentligen var...s Läkaren tystnade åter och rodnade. Åh nej; åh nej! återtog han; just en vacker figur att förölska sig util Ja, man bör känone sig sjelf. Hon var en välboren, qvick,. väl uppfostrad fliexa; bon var kunnig, och jag glömde med hvar dag mitt lilla latin. 3eträffande mitt utseende ... (läkaren betraktade sig småleeade), så tycker jag mig icke heller i det afseendet ha skäl att vara stolt. Jag kan bara säga, att den gode Guden ej gjort mig till ett dumhufvud; jag kallar ej vitt hvad som är svart, och jag. ser vanigtvis temligen klart. Jag insåg till exempel ganska. väl, att Alexandra, — hon hette tlexandra Andrewna, — ej. Hysteför mig wad man egentligen kallar: kärlek, utan snarare vänskap; låtom oss äfven säga högaktnirg; 20 misstog sig möjligtvis på sina känslor ör mig; jag säger icke nej; men betänk då ös ställnidg, ni förstår väl... förstår ni 20 — tillade läkaren, som. mycket snabbt vgide allt detta, utan att ens draga anjan, och liksom Hade: han sjelf haft feber. För öfrigt syntes det-mig tyssliksom hade ag en smula: pratat i. vädret, ochhur skulle