Aftonbladet – 14 juli 1855, sida 2

— En del af de estlänningar, som för någon tid sedan hitkommo hufvudsakligen för att skaffa sig litet salt, hofva på hemresan haft den olyckan att af engelsmännen blifva beröfvade allt hva1 de egde. Man har svårt för att förstå, hvad ära eller fördel de krigförande vinna dermed att de fråntaga några stackars öboer det lilla som de efter en vådlig förd på en bräcklig farkost öfver Östersjön lyckats förskaffa sig, till en stor del såsom en gåfva af deras gamla stamförvandter på denna sidan Östersjön. Den tilldragelse, ävarom här är fråga och som vi i går hörde omtalas, berättas i dagens n:r af bVäktaren, sålunda: Åländska, estländska och lifländska sjöfarande, gom under våren och sommaren till icke obstydligt antal besökt Stockholm, hafva ou till största delen försvunnit från dess stränder. Åländningarne befara ingenting, ty de stå, såsom bekant, tills vidare under vestmakternas beskydd; de ha blott gått hem för att på någon tid bjelpa till vid skörden, och zomma sedan åter närmare bösten. Men för våra stamförvamdter från Estlands och Liffjands kuster är det icke rådligt att blottställa sig. Möta de nemligen engelsmännen, så bhfva de beröfvada allt hvad de ega. För särvarande ligger vid Skeppsbron en öppen, usel båt, bemannad af fyra estlänningar från Wormsö, straxt utanför Rewal. De gingo hemifråa för omkring en månad sedan med barlast och något penningar till Sverge att köpa salt. De kommo till Norrtelge utan äfventyr, och gingo derifrån på hemvägen för omkring 14 dagar sedan med 12 tunnor salt. Mera vid Söderarms fyrbåk anträffades de af engelsmännen, som frårtogo dem deras papper, deras saltförråd, ja till och med en säck, inRs et 0 -CNE INRE RANN