Aftonbladet – 12 juli 1855, sida 2

begagnar man der följande cirkulation: 1) träde, 2) vintersäde, 3) klöfver, 4) vintersäde, I 5) stallgödda rotfrukter, 6) korn. Agnhveie från Degeberg vore nu mycket spridt; på mossar och backar begagaas 1) träde, 2) råg, 3) timotej och röd klöfver samt 4) hafre. Brukspatron Hedengren hade af 80 tunnland afsatt den mera myllrika jorden (20—22 tunnland), för att derå idka ett mera intensift jordbruk, och användt följande cirkulation: träde, hvete, vall som slås och betas, så ärter eller hafre, och sist vårsäde, hvarigenom 2 vårsädskördar och mindre höstsäd erhållas. På den mindre afdelningen, som man använder till foder, begagnas ingen träde, utan i dess ställe gula rofvor, som såg med bredgödning; efter rofvorna får jorden en liten gödning, hvarpå sås korn och sedan klöfver, så hvete, grön vicker med guanogödning och hvete ånyo. Härtill är extra gödning med artificiella ämnen nödig; om man har i foderväxter: klöfver, grön vicker och rofvor, samt i sädesslag: 2 gånger hvete och korn. Genom grunddikningen kan jorden brukas i alla riktningar, längs efter och tvers öfver. Har i allmänhet funnit nyttan af jemna tal i vexelbruket, emedan man då undviker 2 stråskördar efter hvarandra. Hr v, Essen ansåg jordbruket företrädesvis böra ställas på ladugårdsafvel, så att man odlar mycket foderväxter, som sedan förvandlas i ladugårdsprodukter. Utfodring af rotfrukter är kraftigare än hvarje annan och lemnar kraftigare gödsel. Foderväxter nyttjas allmänligare i Skåne och ntgöra 4 af bruttoinkorasten af egendomarne. Tredje frågan: Skulle medelst ändamälsenligt inrättade sockenmagasiner, eller genom andra distriktvis träffade förfoganden, de vådor kunna förebyggas, som föran!edas af tidtals inträffande partiella missväxter, och undanrödjas den af mänga nödig ansedda åtgärden af spanmålsexportförbud, genom hvilka förhållanden icke endast kommunerna of:a råka i trängmäl, utan landets hela spanmälsbandel för framtiden hämmas ? Sekreteraren uppläste hr Hermelins skrifvelse, hvari författaren strängt bek!agade vådan af spanmålsförbuden och ville att sockenmagasiner skulle upprättas, hvilkas fond så skulle fördelas att en ginge till socknens och en del skulle ständigt vara inneliggande. Prosten Holm bekantgjorde att i norra orterna voro dylika inrättningar nyttiga, emedan derifrån kunde erhållas utsäde, då den säd man genom handel förskaffade sig söderifrån ej vore lämplig för Norrland. Men sockenmagasinernas nuvarande organisation är olämplig; man har ofta långt att transportera säden till magasinet; kan ej, om missväxt inträffar, inbetala om hösten den säd man lånat om våren. I Vesternorrland har hvar och en kommun, by eller rote, en lår för sparsäd, hvartill nycklarne förvaras i sakristian. Församlingen utser uppsyningsmän, som granska att sparsäden måtte finnas inne. Men äfven denna inrättning behöfver nu reformeras; tal. anser dock. att kommunen bör betrakta detta såsom sin angelägenhet. Er Mengel uppdrog en skildring af en förening som stiftats på 1770 talet mellan åtskilliga sockenboer i Upland och som, gång efter annan nedsatt låningsräntan från 4 till 2 kappar på tunnan, gjort utdelningar af säd och ännu har sådan inne. Torparne sjelfva bafva ock bildat en dylik sädsamling, så att der är åtminstone 2 tunnor säd för hvarje torpare; hvad som lånas om hösten skall ovilkorligen återbetalas om hösten. Major Schantz skildrade ock inrättningen af sockenmagasinerna i sin ort, och ansåg densamma nyttig. Fr v. Essen anmärkte att i Skåne ej finnas några sockenmagasiner, och att hvad som är godt för en provins ej kan upphöjas till fördel för hela riket. Major Key talade ock emot exportförbud och upplyste att man i Småland försålt säden i sockenmagasinerna och utdelat penningarne, så att dessa magasiner, som nu ej äro af behofvet påkallade, der alldeles blifvit upphäfne. Baron Salza förenade sig med föregående talaren. Just derigenom att vi ej behöfde exportförbud sörja nog kommunerna och spanmålshandlarne för vårt behof. Major Schantz ansåg att den enskilda omtankan ej stode i strid med den allmänna spekulationen och att det vore godt för församlingarne att i nödens stund ha åtminstone godt utsäde. Statsrådet Fåhreus upplyste att till regeringen inkommit flera önskningar om sockenmagasiners upplösande, på skäl som gjort det omöjligt för regeringen att det afslå. Opinionen tyckes vara emot dessa inrättningar. Exportförbud hade af regeringen utan lättsinnighet vidtagits; och vore det att hoppas att dylika för framtiden ej skulle blifva beböfiga. Hvarpå ordföranden förklarade att då herr statsrådet Fåbrosmus gifvit mötet förhoppning om att exportförbud ej mera komme i fråga (?) mötet troligen ej borde göra någon opinionsyttring i detta hänseende. Fjerde frågan: Vigten och fördelarne af den odlade jerdens falständiga underdikning erkännas nu allmänt. Mea fråa denna grundförbättriog ryggar mången tillbaka för de kostnader sem dermed äro förenade. Frägas derföre, om det ej vore skäl att med låneunderstöd af allmänna medel bispringa dem som möjligen af sådana lån ville begagna sig för uppbringande af sin jord til en högre och säkrare afkastning.v Er Arrhenius erinrade om att denna fråga förevar vid Lidköpings möte, men att den, såsom syftande till en af de vigtigaste förposter AS LEOS SEENINEN EEEONEERETSE vända dig till honom. Du talar om dagsverke; och hvar skulle jag sätta dig i dagsAV FY FT Tow AR