Aftonbladet – 12 juli 1855, sida 2

på djupet, lemnande en liten krusig väg uppöfver sig. Syrsan framskred långsamt i det brända gräset och vakteln lät höra sig emot sin vilja; höken sväfvade öfver fältet och stannåde ofta orörlig i luften under en hastig skakning på vingar och stjert, den han utbredde likt en solfjäder. Vi afhöllo oss ifrån hvarje minsta rörelse för att ej alldeles förgås af hettan. Oförmodadt hörde vi bakom 088 ett buller af steg, som antydde att någon närmade sig källan. Jag vände mig om och såg der uppe en muschik om några och femti år i sin ryska skjorta, med en liten korg fästad i en skinnrem på ryggen och med sin grofva kamlottrock på axeln. Den ankommande var betäckt af dam och synbart öfverväldigad af tröttbet; han hukade sig ned till hallonvattenkällan, drack med verklig glupskhet och reste sig upp. Ha, WiassI skrek Tumann, som igenkände honom i företa ögonkastet; gzod dag, bror ... Hvarifrån kommer du ? God Vag, Mikko Sawelitsch,, svarade bonden, närmande sig. Jag kommer låogtifrån.n Hver har du då varit? återtog Tumann. Åh, i Moskwa, för att söka upp min husbonde.n Hvarföre det då? För att göra en bön hos honom. Åh! hvilken bön då? Den-bönen att han ville förminska min ränta till två tredjedelar eller hälften, eller också sätta mig i dagsverke. Min gosse är död, och jag ensam kan ej elå mig ut, om jag skall betala alltsamnmans. Din son är död, säger du? pJa, död. Den raska gossen, han födde sig som forman och hyrkusk i Moskwa; och jag kan säga, att han betalte räntan för mig.v Du har då varit satt på ränta, du? På ränta, just så.n Nåväl! din husbonde? ... Husbonden? husbonden? ... han körde bort mig, sägande: Hur vågar du komma hit till mig. Och hvarföre har jag då der borta en intendent? Det är din pligt att först