Aftonbladet – 11 juli 1855, sida 2

del sattes i t fälie att, vid årligen amställda expositioner af husdjur och ladugärdsprodukter, utdela premier till dem som deraf kunde uppvisa det bästa och yppersta P Prof. Arrhenius erinrade om att denna fråga förevar vid mötet i Lidköping, och att man der uttalat den åsigt att husdjursskötseln tarfvade all uppmuntran och utveckling. Genom stamholländerierna vore redan mycket åtgjort, likasom genom enskilda egendomsegare hvilka förskaffst sig utmärktare boskapsdjur. För att ytterligare befordra det vigtiga ärendet hade ifrågavarande förslag nu satts i fråga i främsta rummet. Man vann härigenom lättare erfarsnhet, väckte täflan och underhölie hågen. Väl hållas dylika expositioner vid de allmänna mötena, men de återkomma sällan, finnas ej på samma ställe och ega således ingen kontinuitet, aldraminst i sina belöningar. Det vord bättre, om de föranstaltades genom landthushållningssällskaperna. Äfven här hafva de blifvit försökta; men dervid ut-, delade premier hade vanligen varit alltför små för att åstadkomma något gagn, Man skulle utdela pris ej allenast åt husdjur, utan ock åt ladugårdsprodukter af utmärktare slag i allmänhet. Hittills hade väl hushållningssälskaperna haft att disponera endast ytterst måttliga, ja knappa medel; efter det bränvinslagstiftningen trädt i verkställighet hade väl utsigt blifvit dem lemnad att erhålla mera; men för dem funnes många andra utvägar, såsom en särskild agronom för hvarje län o. 8. v. Friherre Sprengtporten erkände till fullo nyttan af exspositionen med och premier för husdjur och ladugårdsprodukter, hvarföre landthushållningssällskaperna hittills beviljat extra medel till dem. Men det vore derjemte en nationalangelägenhet och staten måste derföre mellankomma med tillräckligare summor. En annan fråga vore en uppgjord plan för premierna och bestämmandet af vilkoren för desamma. Ar prosten Holm upplyste att Vester-NorrI lands län länge haft årliga expositioner och prisutdelningar, men att dessa blifvit så skandalöst missbrukade, att de ingalunda uppfyllt sitt ändamål. Hr Arrhenius trodde att den omnämnda sorgliga erfarenheten från Norrland stode temli-1 gen enstaka; ty inom Upland hade de visat sig mycket välgörande, äfven derutinnan att de personer, hvilka för sina djur erhållit pris, blifvit öfverhopade med beställningar af afvel, och att de andra fått anvisning på goda djur.) Frib. Kremer var af hr Arrhenius förekommen. De i Upsala län förr hållna expositioaer hade nu upphört af brist på tillräckliga medel. Men sädana hoppades tal. få från bränvinsskatten, som ensamt för Upsala stad lemnar 2000 rdr bko. Med ladugårdsprodukters exposition hade försök sednast i Januari blifvit gjorda, och hade tilloppet varit särdeles stort. Men då de medel hushållningssällskapet kunde erhålla voro behöfliga till andra ändamål, såsom för upprättandet af en geognostisk karta öfver länet, till arbetsinrättningar m. m. så behöfdes väl allmänna understöd; och då vid riksdagarne andra näringsgrenar fått hugna sig af skydd och be-l. fordran, så vore det att hoppas, att äfven Sverges modernäring ej skulle bli lottlös. Pregid. Åkerman tackade prosten Holm för den ledsamma helsningen från Norrland; men trodde att idgernas sanning ej alltid beror på I deras tillämpning. Tal. hade sig bekant att vid expositionstillfällen hade hushållningssöllskapet glömt att delegera premier för prisutdelning, hvarvid hr prosten lagat så att de exponrerande ej bortgått lottlösa. Premierna äro nu för små, så att man ej kan göra stränga I och höga fordringar, utan lemnar dem snarare såsom dusör för transporibesväret; vore premierna gifna af allmänna medel, kunde de bli större samt framkalla andra fordringar och bättre verkningar. Major Key förordade förslaget, och visade hvad nytta sådana expositioner åstadkommit inom Jönköpings län. Prosten JHolm nämnde, att premier äfven gifvits för ladugårdsprodukter; samt att ofta så dåliga qvigor blifvit prisbelönta, som tal. ej ville ha i sitt fähus. Hr G. De Mar instämde ock med dem som anse de ifrågavarande premierna och expositionerna nyttiga; ehuru han för sin del trodde, att vi i redan varande stamholländerier egde medel att verka för boskapsdjurens förädling... Det vore likväl då skäl att tillse att dessa vore goda. Till Småland hade kommit djur af Pembroke-shire rasen, och dessa bade befunnits så dåliga, att man nu vore betänkt på att för enskild räkning anlägga ett holländeri af Ayrshire-ras. Då emellertid nu förbud finnes för importen af engelsk boskap, emedan Jlungsjuka skall hafva visat sig der, så äskade talaren att man måtte opinera om detta förbuds upphäfvande. Hr v. Essen önskade att man måtte ega ett delande, hvilket deremot ej behöfdes för ladugårdsprodukter, emedan man härvid kunde bättre döma utan föreskrifter. Baron Kramer ville, såsom ledamot af den komite som fiek sig uppdraget att införskrifva djur för stamholländerierna, upplysa att ej allenast till följd af många andra underrättelser, utan ock till följd af kongl. sekreteraren Nathorsts utsago skulle Pembroke-shire djuren vara särdeles lämpliga för Småland. De hade ock under hittransporten visat sig särdeles starka och härdiga. Trodde dock att Ayrshire-rasen bäst passade för vårt land. Att enskilda personer bilda stamholländerier har i Upsala län vid Ekolsund slagit väl ut och tillskyndar aktieegarne fördelar. Emellertid fortgår bildandet af stamholländerier på det sätt att från de äldre vissa arrendedjur uttagas för de unga d:o i Östergötland. Beträffande förbudets upphäfvande vore önskvärdt att sådant skedde med det första. Mycken oreda hade redan uppstått. Hr Braunerhjelm hade måst kontramandera en reqvisition, som han för holländerierna gjort innan han kände lförbudets tillvaro. Hr Dannfelt ansåg ock att först då vore det So I fullständigt system att följa vid premiers utRM SrE 1 AESIORESTE. få SELSA SSE NIER Oe SO