Aftonbladet – 7 juli 1855, sida 3

— Vi börja i dag i vår följetongsafdelning att med några få uteslutningar meddela en följd af skildringar utaf ryska förhållanden, hvilka hafva den märkvärdigheten att vara utförda af en rysk hand, och det med den mästerliga finhet, att ehuru de för en något uppmärksammare läsare temligen fullständigt blotta pestbölderna i detta besmittade samhälle, har dock arbetet passerat censuren, kunnat tryckas inom Ryssland på ryska språket och der blifvit en omtyckt läsning för alla klasser. Det måste vara med ryssarna och deras samhällslidanden som med allmogen i en af våra provinser och skabben; de tro den vara nödvändig för sitt allmänna välbefinnande och trifvas ej derförutan. Hr Ivan. Tourgheniefs bok utkom på ryska i Moskwa 1852, under titel: Zapitsky okhotnika (en jägares dagbok). Vår egen öfversättning är gjord efter en fransysk af Charriere, hvilken gifvit den titeln Måemoires dun seigneur russe, för att redan i rubriken antyda att arbetet är den ryska aristokratiens vittnesbörd om det sanna tillståndet i det land hvaröfver den råder. Några delar af verket hade i fragmentarisk form blifvit utgifna i en på ryska utkommande tidskrift 2Moskoviten eller Nyhetsberättaren i Moskwap. Dessa episoder, i hvilka sedemålningens uttrycksfulla sanning på ett underbart sätt sammansmälter med den ljufva och friska förgrunden, hade tillvunnit sig en rätt betydlig uppmärksamhet, fastän härflytande från en ännu okänd och opröfvad penna. Man var emellertid då ännu långt ifrån att ana intrycket som skulle frambringas genom samlingen af alla dessa stycken till ett helt; då först var man i stånd att fatta den höga syftning som deri uttalade sig, och man såg derur framgå författarens innersta tanke eller rättare sagt den sociala inspiration för hvilken han ofrivilligt gifvit vika. Den ena