Aftonbladet – 6 juli 1855, sida 2

igen Urglit SKO Nie I CRUACES MEd DE3LamMmmMCiSsTna i 6 54. Statens räkenskaper godkännas genom lag. Förslaget till denna förelägges riksrådet, jemte räken-. skapsrättens anmärkningar. . 56. Vid särdeles trängande fall kan konungen, när riksrädet icke är samladt, utfärda lagar tills vidare, som dock icke få strida emot författningen och städse skola föreläggas det näst sammanträdande riksrådet att deröfver besluta. Lagförslag om förändringar i författningen kunna behandlas af riksrädet blott vid sådana sammanträden, då minst ?, af medlemmarne äro tillståes. Minst ?, af de närvarande erfordras för förslaget. Derjemte föjer ett urkart till en provisorisk lag om valen till riksrådet, hvilken bestämmer anordningen af de särskilda valkrettarne, valbestyrelssrna m, fl. detaljbestämmelser. ENGLAND. Vi redogöra i dag något utförligare för den märkliga debatt som egde ruta i öfverhuset den 26 Juni — ej den 28, såsom i gårdags-1 bladet genom tryckfel blifvit uppgifvat — hvarvid utrikesministern grefve Clarendon oföcielt tillkännagaf att de fyra garantipunkterna ej msra voro förbindande för vestmakterna. Den fördes nästan uteslutande melian lord Lyndhurst och lord Clarendon. Den förre hade på förhand gifvit tillkänna att han denna deg skulle fästa husets uppmärksamhet på den ställning som Österrike för närvarande intog till de stridförande makterna, särdeles till följd af fördraget den 2 sistl. December. Efter att hafva ådagalagt vigten deraf att engelska folket väl gjorde sig reda för hvad det hade att vänta af Österrike och hänsyftat på frågans grannlaga beskaffenhet, yttrade ban, att en hvar, som känner den österländska frågan, måste vara öfvertygad om att Preussen och isynnerhet Österrike hafva ett mera djupt och omedelbart intresse i densamma än vestmakterna, och att kriget hade kuanat undvikas om de båda tyska makterna från början hade verksamt uppträdt i förening med vestmakterna. Af Preussen hade han aldrig hoppats något, men väl af Österrike, hvars overksamhbet endast kan förklaras geoom den skefva ställning hvari det kommit genom Polens delning. Han medgaf de deraf bärflytande svårigheterna för Österrike att börja krig med Ryssland, men der stora fördelar stå på spel och stora ändamål böra vinnas, kan man icke gå ur vägen för faran, och genom uppskof förbättras icke Österrikes ställning. Att Österrikes truppuppställningar i någon mån gagnat vestmakterna kan icke nekas, men tecken bebåda, att detta indirekta understöd närmar sig sitt slut, och att Österrike, genom att minska sina stridskrafter vid gränsen, ger Ryssland tillfälle att skicka en större del af sina trupper till Krim. Följden af Österrikes förfarande i afseende på furstendömenas besättande hade varit, att Ryssland kunnat fritt förfoga öfver sin ur furstendömena tillbakadragna armå och använda den mot de förenade på Krim. Rörande hvad som skett efter Österrikes besättande af furstendömena, ville han icke yttra sig, emedan han saknade full kännedom derom, men kunde dock icke undgå att anse krigslagens proklamerande stå i strid med slutna fördrag mellan Porten och Österrike. I kraft af fördraget af den 2 Dec. hade man bort kunna vänta, att Osterrike, efter Wienerkonferensernas upplösning, skulle uppträda verksamt i förening med vestmakterna. I stället har Österrike framställt nya, oantagliga bemedlingsförslag. Följden af denna Österrikes politik äry att vestmakterna, efter att i 2 hela år hafva följt den österrikiska politikens slingringar för att försäkra sig om denna makts samverkan, nu i sista stunden ändock äro inskränkta till sin egen kraft och egna tillgångar. Han vore öfvertygad, att Österrike och Ryssland spela förstucket spel med hvarandra och att i sjelfva verket ett neutralitetsfördrag finnes mellan dem. Säkert är åtminstone, att ingen annan än Ryssland haft fördel af underhandlingarne i Wien. Hade engelska-regeringen från början följt ett bestämdare handlingssätt, skulle en vida uppriktigare medverkan från Österrikes sida blifvit följden, och Österrike skulle då kraftigt hafva hjelpt till att tillbakavisa rysk eröfringslystnad. Men de betänksammes råd hade olyckligtvis gjort sig gällande, och dermed voro alla förhoppningar ute. Han jemförde åtskilliga medlemmars af Aberdeenska kabinettet tal och adresser, hvarvid isynnerhet Peeliternas fredskärlek temligen hårdt fick sitta emellan, och bevisade att under det de fört Turkiets oberoende och den europeiska jemvigten på tungan, hade de i sjelfva verket gått in på vilkor som Jemnade czarens eröfringalystnad de friaste tyglar. Han gladde sig derföre åt att konferenserna aflupit utan resultat, och vidrörande de ljusare utsigter som öppnat sig för de engelska vapnens framgång, lade han huset varmt på hjertat nödvändigheten af att utkräfva sådana vilkor af fienden, som för alltid beröfvade honom all möjlighet att störa det allmänua lugnet. Sårom ett af dessa vilkor framställer han den ovilkorliga förstöringen af Sebastopols föstningsverk, och slöt sitt af talrika och lifliga bifallsrop afbrutna föredrag med att lifligt uppmana den närvarande styrelsen till större kraft. och beslutsamhet i hvad den hädanefter toge sig före. Lord Clarendon började sitt genmäle med en förebråelse mot den föregående talaren för det han så mycket sväfvat utom sitt ärne och begagnat tillföllet att göra rekriminationer mot regeringen. Han vände sedermera sina klagomål mot allmänheten och uttryckte sin smärta deröfver att det deltagande och de välönskningar, som hela Tyskland hade vid krigets början egnat England, nu betydligt minskats genom den ton som i England anslagits mot utlandet i allmänhet och mot Tyskland isynnerhet. För öfrigt trodde han, som lord Lyndhurst, att Österrike skulle bättre sörjt för sina fördelar genom att från början öppet och obetingadt förena sig med vestmakterna... Men då Österrike sjelf var af annan tanke; så kunde saken icke hjelpas; man kan ejtvinga