Aftonbladet – 30 juni 1855, sida 3

Fagerström åt land. Wallin och Mårbeck blefvo qvar vid posterna. Wallin hade under le föregående dagarne aktat sig för att blifva våt. Nu var han det likväl. Gesällens kappsäck hade man ända tills nu samvetsgrannt ört med sig: den var ju främmande egeniom, Wallin bröt den nu, tog några klädes persedlar derur och ömsade. Under natten hade fallit snö. Fagerström gick till en början på Hasselqvists och Wahlgrens spår, men förlorade dem snart. Hasselqvist och Wahlgren kommo i land vid Idön, Fagerström ett godt stycke sydligare, vid Händelöp. Här emottogs han vänligen i en boning och erhöll något föda. Han berättade i få ord förhållandet och anhöll om hjelp för afhemtandet af posterna och de qvarlemnsde kamtfaterna. Men efter en stunds vistande i det uppvärmda rummet, voro krafterna uttömda, plågor inställde sig, och Fagerström lyftades från stolen och lades i säng. Så lärer det ock hafva gått med Hasselqvist och Wahlgren. Wallin och Mårbeck, der de höllo vakt vid postväskorna, spanade förgäfves efter någon från land utskickad. En gotländsk postförare vårdar framför allt den anförtrodda posten. Först i andra hand tänker han på bevarandet af sitt eget lif. Mårbeck måste dock nu känna och erkänna, att han svårligen skulle öfverlefva ännu en natt på isen, isynnerhet under stilla vakthållning. Hans död jemte postväskorna kunde ej rädda dessa. Bäst vore att äfven Mårbeck och Wallin i förening begåfvo sig åtland att för postväskornas ilandförande söka den hjelp, som dåe utskickade möjligen icke lyckats finna. Så beslöts, och man gaf sig i väg. Mårbeck måtte under denna vandring hafva blifvit alltmer och mer medtagen, så att han stundom befann sig i ett slags yrsel eller medvetslöshet. Då — så säger han sjelf, och så är än i dag hans varma öfvertygelse — mötte honom, derute på hafvet, fjerran från den ännu aflägsna stran. den, ett bärn och räckte honom en bit bröd. Mårbeck förtärde den med begärlighet, och kände sig deraf underbart stärkt och lifvad. Men barnet såg han ej mer, Afven Wallin och Mårbeck kommo fram på aftonen i land vid Händelöp, der de med en viss medömkan hörde berättelsen om Fagerströms maktlöshet, såsom hade de sjolfye aldrig något sådant att befara, Äfven för dem öppnades en gästfri boning, der de fingo att äta. Åt Wallin gaf man derjemte en sup bränvin, men åt Mårbeck, som syntes vida