STOCKHOLM, den 30 Juni. Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent) ). Paris den 20 Juni. Monitören innehåller i dag ingen nyhet från krigsteatern, hvilket förorsakar oro, såsom alltid är händelsen i dylika fall sedan upprättandet af den elektriska tråden. Men hvad som förorsakar ännu mer oro än vanligt är, att i sammanhang dermed ryktet spridt sig om en batalj, som skulle hafva egt rum på Krim i medlet af månaden. Deröfver har nu, som man kan vänta, varit många sägner, och ledsamma sägner, i omlopp. Sålunda sade man i går att vi hade lidit ett nederlag vid Tschernaja, i affären som vi hade företagit för att sätta oss i besittning af dess utlopp, och att detta var orsaken till truppernas återkallande från den Azowska expeditionen. Men intet pålitligt har i afseende på dessa rykten transpirerat i de kretsar från hvilka jag kan hemta mina underrättelser, och ända till detta ögonblick tror jag mig berättigad att sätta dessa rykten i rang med dessa bräckliga nyheter som uppstå och försvinna i likhet med såpbubblor. Reduktionen af den österrikiska armen, ehuru ännu icke officiel och kanhända ännu något oviss, betraktas emellertid redan af många menniskor såsom säker, och denna åtgärd fullbordar att omgestalta den österrikiska politiken i alla deras ögon som ännu icke för politiken i allmänhet antagit den ryktbara de-. finitionen: ars fallendi et decipiendi homines (konsten att vilseföra och bedraga menniskorna). Hvarje gång som vi komma i litet humör mot Tyskland tänka vi på Italien, Polen, Ungern, och det förekommer litet derom i tidningarne, hvilka, om de icke gå de allmänna intrycken i förväg, dock alltid i någon mån följa och upphemta dem. Sålunda innehåller La Presse i dag en artikel, som går ut på att bevisa att de tre nationaliteterna, om hvilka jag talar, äro ännu ganska godt vid lif. Detta kommer såsom en följd af den eviga striden om nationaliteterna, som pågått och pägår i samma tidning mellan hr Feuillade och en annan författare, hvars namn jag förgätit, en debatt hvari den förstnämnde söker bevisa att det blott finns en mensklighet och inga nationer, och till stöd derföre anför att man icke kan definiera en nation. Ack! Huru många ting skulle försvinna ur verlden om allting som man icke kan definiera nödvändigt måste utrangerss ur densammal Också tror allmänheten, trots hr Feuillade, att det finnes nationer liksom det finnes familjer, stammar och kommuner. Endast önskade den att nationerna tänkte litet mera på att de äro medlemmar af den stora kropp som man kallar menskligheten, och att Menenius Agrippas liknelse får sin tillämpning från folk till folk, under det magen i sådant fall betyder menskligheten. De italienska, polska och ungerska nationaliteterna motstå således i våra tankar hr Feuillades humanitära bemödanden, och kanske skola vi en dag få skäl att dertill lyckönska oss. Om Europas politik icke är Europa mot Ryssland, måste nödvändigt det vestra Europas politik blifva England och Frankrike arbetande: på att med sig förena alla andra rangens makter mot Ryssland och Tyskland. Äfven politiken har sin statik, sina tyngdoch jemnvigtslagar, hvilka förr eller senare agera med matematisk bestämdhet. För öfrigt, om Tyskland icke kastar sig i Rysslands armar, är det icke detta senares fel. Aila bref och korrespondensartiklar öfverens-stämma deri, att. aldrig tillförene har Ryssland utvecklat en sådan öppen och framför allt aldrig en sådan hemlig verksamhet på det tyska området. Ryssland intrigerar der öfverallt, säger man; likaså i dess angränsande stater. Man tviflar ännu, åtminstone så.länge icke händelserna vända sig helt och hållet emot oss, att Österrike öfvergifver hvad det kallar sin allians, för att intaga en mera fientlig ställning mot vestmakterna. I sjelfva verket äro allianserna, i den mening Österrike fattar dem, så beqväma ting, att det i sanning icke kan göra något bättre än att förblifva i denna attityd. Vårt inhemska tillstånd besväres ännu alltjemt af det bryderi som förorsakas af lifsmedlens dyrhet, och det är under tryckningen af detta ganska kännbara bryderi, som man ser tidningarne, hvilka skulle uppgifva höga ) Vi fästa våra läsares uppmärksamhet på att denna ESkorrespondens är skrifven dagen förr än underrät telsen om affären utanför Sebastopol den 18 var ynlig i Monitören. Emellertid äro begynnelserajederna ganska betecknande för den i Frankrike rådande sinnesstämningen. En kontinuerlig ängslan Toch oro måste blifva rådande i hvarje land, der ;regeringen, såsom den närvarande i Frankrike, företager sig det orådet att monopolisera yttranderätten.