Aftonbladet – 27 juni 1855, sida 2

nyligen blifvit benådad med en friherrlig president, K. M:t önskat att kongl. Svea hofrätt, i afseende på den presidentsfåtöljen omstrålande bördsrangen, ej alltför mycket borde stå i skuggan. . Vi betvifla likväl högligen, att denna aktningsvärda och sjelfständiga domarekår, eller dess ålderstigne chef, ansett en sådan utmärkelse i någon mån nödig för sitt anseende. Troligare är, att H. M. Konungen, valt tillfället då den åldrige förtroendeembetsmannen inträdde i det äkta ståndet, att gifva honom ett uttryck af sin personliga huldhet, på samma gång den betydliga förmögenhet som genom detta nya stånd lärer öfvergå i hr presidentens händer, kan bidraga att gifva en välkommen relief åt det andra nya stånd hvari han inträdt och som, trots Svenska Tidningens förmaningar, ej kan bortlägga den vanan att år från år afhända sig betydliga portioner af sin egendom. Vi upprepa hvad vi i början yttrade, att denna åtgärd har sin förnämsta betydelse såsom proklamationen af upphäfvandet utaf en för elfva år sedan med mycken högtidlighet proklamerad grundsats; men såsom sådan är dess betydelse omöjlig att förbise. Steg för steg, långsamt men orubbligt, har detta system fortgått och utvecklat sig i sin sanna gestalt, under loppet af sin fortgång regelmässigt bortkastande den ena efter den andra af de liberala grundsatser som besvärade dess början, liksom luftballongen nedkastar af sin ballast, den ena sandpåsen efter den andra, för att kunna stiga rätt högtirymden. Den tyngsta ballastsäcken som hittills blifvit afkastad är den famösa propositionen som afser att kasta tryckfrihetsförordningen såsom grundlag öfver bord. I jemförelse dermed är utdelandet af adelskap, titlar och ordnar endast obetydliga gandpåsar, hvilkas vigt är ringa, men som dock för betraktaren röja metoden och kosan. ——