Aftonbladet – 23 juni 1855, sida 2

koll) yttrade: Under det man nitälskar för separatisternas ohämmade rätt att verka för sina ändamål, gifver man till spillo de Myg som kunde blifva Offer för detta arbeten. Så djupt rotad är hos vår kyrkas styresmän öfvertygelsen om lämpligheten af att skydda den högsta sanning medelst den högsta kroppsplikt, att en af de mest framstående antiromanister i vårt land i fråga om tolerans befinnes stå samma linie som Toscanas auktoriteter och en ultrakatolska Univers. Efter att hafva förtäljt, huru inspektören för fängelset såsom skäl för sin stränghet emot Cecchetti anfört dennes envishet att ej vilja anamma sakramentet efter katolska kyrkans ritual, yttrar sig Journal des Debats träffande häröfver: De religiösa menniskorna tyckas ej ha någon aning om, att hvad de-fordradeäf den olycklige fången ioke var något annat än att han skulle göra gäckeri af sakramentet. Om de nu, lika godt på hvad sätt, tvingat denne envise att bikta och anamma nattvarden, tro de väl sig derigenom hafva gjort honom till kotolik? Nej, de skulle ha gjort honom till ateist, detsamma som de gjort med större delen af hans landsmän. (Gäller ej denna sunda anmärkning äfven våra tvångsdop och sakramentallagar?)Med hvad rätty, fortfar bladet, gå våra missionärer att i China och andra länder, der enheten är en institution, angripa densamma? Med sanningens rätt, svarar man. Nå väl; men hvem afgör detta? Under sådana förhållanden återstår slutligen ingen annan rätt än styrkans, inga andra domare än gensdarmerna.n Ja, så blir verkligen förhållandet: der sanningens försvarare vilja sätta kött till. arm, får lätt det sålunda inplantade en viss. smak af meddelningssättet, der det ej framkallar martyrer. Våld kan hos mängden blott alstra trälaktig fruktan; endast kärleken förmår verka öfvertygelse; endast andarne bjuda öfver andar.