Aftonbladet – 23 juni 1855, sida 2

lius att uppställas, för att af allmänheten tagas i ögonsigte. Modellen till bildstoden är af den svenske bildhuggaren, professor C. G. Qvarnström; och bildstoden ärbestämd för Stockholm, der den store vetenskapsmannen var bosatt och der han äfven dog. — Sällskapet för dygdigt och troget tjenstefolks belönande firade sin ärshögtid ä lilla börssalen i dag åtta dagar sedan. Hela antalet af i år till belöning anmälda tjenare uppgick till 144, af hvilka direktionen, med afseende å bristande kassatillgängar, blott kunnat hugna 111 med någon belöning. Afen okänd person hade sällskapetfå:t emottaga 500 rår, jemte förhoppning att möjligen äfven framdeles varda på samma sätt ihägkommet. (Efter S. T.) — Den vanliga s. k. löfmarknaden, som plägar hållas dagen före Midsommaraftonen och vanligtvis har sin andra marknadsdag på sjelfva Midsommaraftonen, hvimlade i. går af besökande, särdeles sådana till den yngre generationen hörande, som spekulera på majstänger och dylika granna saker. Som man väl kan förstå var köplusten, hos nämde spekulanter ganska stor, och omsättningen i ofvannämda varor i följd deraf särdeles liflig. — En stor mängd menniskor hade i går eftermiddag infunnit sig på Ladugårdsgärdet för att åse truppernas öfningar samt skärgårdsSottans evolutioner i sundet utanför Lindarängen. H. M. Konungen och H.K. H. Kronprinsen voro till häst, åtföljde af lysande staber; D. M. Drottningen och Enkedrottningen i samt H. K. H. Prinsessan Eugenie. åskådade i vagnar manövrerna. Af utländska sändebud sågs i H; M. Konungens svit endast ryska generalmajoren Bodisco, hvilken äfven lärer varit inbjuden till den middag H. M:t samma dag gaf för åtskilliga officerskårer. — Grefve Torsten Rudenschöld har nu sednast besökt Döderhultsvik och varit sysselsatt med ordnandet af dervarande folkskola. Om hans ädla och gagneliga verksamhet der, liksom annorstädes, skrifver en korrespondent till Kalmarposten följande: Han hitkom d. 30 Maj och har allt sedan arbetat i skolan. Vid i går anställd, om jag sä får kalla det, exposition öfver hvad han med barnen under dessa dagar uträttat föllo alla åhörarne i förvåning. Han har helt och hållet omstöpt våra skolor. Efter hans metod bibringas barnen på en otroligt kort tid grunderna för rättstafning, renläsniog, räkning i hufvudet, satslära o. s. v. Den som ej sjelf sett de framsteg barnen, göra under hans handledning, skulle anse berättelsen derom för otrolig. Du kan dock snart sjelf taga .kännedom. härom, ty härifrån. reser grefven öfver Ålem till Kalmar, dit han af h.h. biskopen blifvit kallad, för att skärskåda stadens folkskolor. Han reser härifrån i morgon och är hos eder i början af veckan. — Ibland de artiklar dem Journal des D6bats i anledning af det beryktade-Cecchettimålet i Toscana riktat emot IUnivers, organ för det ultramontanska partiet i Frankrike; och som sålunda med full konseqvens försvarat den barbariska åtgärden, förekommer en, som jemte det träffande i dess reflexioner: äfven icke saknar sin tillämplighet på svenska förbållanden. Vi vilja ingalunda, säger förstnämde tidning, förebrå IUnivers att den fördöljer sin tanka; den framställer den tvärtom med en klarhet, som närmar sig cynismp. Religionen, säger den oss, målägger en katolsk regent pligter emot sina undersåtare, och sålunda skydda Toscanas lagar själarne emot kätteriet, då de bjuda vördnad för katolicismen. Hvad som skulle vara ett brott emot samvetsfriheten i ett land, der konstitutionen proklamerar bekännelsefrihet, är det icke i Toscana, der katolicismen ensam är erkänd af lagarne och utöfvad af befolkningen.o Detta vill med andra ord säga: friheten är i principen, a priori, ett ondt. Den är ett brott emot sanningen, ett angrepp emot enheten. (I Sverge, der konstitutionen verkligen proklamerar samvetsfriheten, hindrar sådant dock ingalunda kriminallagen att med själavårdande ömhet barbariskt bestraffa trosåsigter.) Journal deg Debats: yttrar vidare: Det är i den största välmening och för våra själars väl som våra motståndare tyckas djupt beklaga, att man ej bränt alla kättare. Vi vilja ej misstänka dem för att endast efterströfva jordiskt herravälde. Men de vidröra här vida djupare och ömtåligare strängar. Hvad som är för oss upprörande, hvad som kommer hvarje fri mans hjerta att hoppa af harm, är att de icke ens vilja unna den inre menniskan dess frihet. Om de nöjde sig med att säga oss, det lagarne i Toscana och annorstädes förbjuda angrepp emot statsreligionen, emedan denna är en stetsinstitution, emedan dess integritet är ett vilkor för den politiska ordningen; vore deremot mindre att säga; men enligt deras lära äro: statens lagar icke allenast gjorda för att skydda allmänna lugnet, utan de äro egentligen gjorda för att skydda samveten. I den dom, som fälldes öfver makarne Madiai, uttryckes denna lära med den största tydlighet. Der yttras nemligen: Samvetsfriheten, långt ifrån att kränkas, beskyddas tvärtom derigenom, att man bevarar andra från att bli förförda och öfvergifva sin religion. Med slika vidunderliga sofismer gifvas ej längre några gränser för tyranniet och förföljölsen., (Hvem igefikänner ej i dessa af Journal des Dåbats så högt ogillade åsigter samma argumentation som det under sista riksdag af lagutskottets majoritet och öfriga förfäktare af religionstvång begagnade? Märkligast är likheten i åsigter och tankegång emellan Madiais domare och biskop Fahlerantz, hvilken under diskussionen om er mm FA RR — DN HA FRA DM UU mm et AA mht mA 8 m hh nn KR RR 0 KM ot AV rn nn AS, EK RR vh OR mm KAR de RR PA fr om tm st et ch 5 kant Konventikelplakatet (se presteståndets proto