Aftonbladet – 21 juni 1855, sida 3

cesser nog för att icke vara i stånd att kunna slås med kraft. Vid de engelska trupperna gör den sträng: disciplinen hvad den kap, men fransmännen äro van: vid afrikanskt fältlif och drifva pluadringen i sto skala, hrarmed jag icke vill såga att engelska sol daten är särdeles nogriknad om han kan rycka litet å sig. Alla hus äro uppbrutna, och blot få blefvo ge nom utställda skildtvakter räddade från u:t plundras Allt som kunde bortföras, speglar, sängkläder, möbler, släder och dylikt, borttransporterades af matroserna till skeppen tilis slutligen sir Georg gjorde å engel ska sidan slut på ofoget genom en dzsgorder, ati hvarje soldat som under natten anträffades i staden skuile insättas i arrest, och att hvar och ena som andra morgonen var arresterad skulle få prygel. Kertsch, hvilken stad trupperoa blott genomtigade, hade ingenting att utstå. Det är en täckt belägen, vackert byggd stad, som ser ut som de tyska eller belgiska städerna. Invånarne tyckas hafva eit angenämt lif, och en ezgelsk officer anträffade till och med på ett apotek en flaska för:räffl.gt sodavatten. Österrikiska konsuln, hvars flagga svsjar på ett af husen vid hufvudkajeo, gjorde sig mycket besvär at: skydda invånarne och deras egendom; men de fattiga torde dock i läogden genom förstöringen af sä stora spanmälsförråder komma att lida nöd. Hvad ryssarne icke guade förbränna hafva de öfvergjutit med kakvatten ör att sålunda göra det obrukbart. Garaisonens flykt var föröfrigt mycket oordentlig, hvilket e ej brukar vara ryssarnes vana. De miste troiigen ha öfverskattat landstigningstruppernas antal och utgjordes väl icke heller af kärntrupper. . Gjuter.et i Kerisch stod under ledning af ea engelsmac, som genast bief scipen. De i Jenikaie funna iavonersa äro goda och oya. Äfven hospitalet derstädes är väl inrättadt; alla föaster äro dock numera krossade. De atågande ryssarne hade nemligen utan afseende på de qvariemnade sjuka sprängt ett nära intill befntl gt krutmagasin. De sjuka kommo till all lycka från saken med blotta skrämselo. Angående expeditionen mot Tschernaja d. 25 Maj, i hvilken sardinska trupperna deltagit, har general Lamarmora insändt följande rapport till krigsministern i Turin: Min kolonn, förstärkt med två engelska ridande batterier, ett ulanoch ett husarregemente, hvardera om 600 hästar, hvilken styrka var stäld till min disposition, satte sig i marsch åt höger. Vid daggryningen ankommo vi till de höga positionerna vid Kamara och satte oss genom 5:te skarpskyttebataljonen i förbindelse med den infanteriafdelning under general Colin Campbell, som marscherade på de yttersta höjderna ofvanför Balaklava. Mi:a trupper mötte intet motstånd. Ryska förposterna vsko tillbaka och några af deras infanteribataljoner, som voro posterade på högra stranden af Tschernaja, drogo sig småningom tillbaka, då jag gick öfver floden med lät a engelska rytteriet för att rekognoscera vägarne som leda tull de starkaste ryska positionerna och ned i Baidardalen. Fram mot middagen gick jag åter tillbaka öfver Tschernaja och fattade posto med mina båda brigader i den goda Kamarapositionen, som dominerar floden, samt besatte en höjd till höger, belägen helt nära de ryska ställena. Denna höjd är hitintills den längst framskjutna punkt som de aliierade innehafva. Mina trupper stå nästan inom skotthåll för fienden. Tidningen Presse dOriento meddelar följande detaljer rörande intagandet af Gröna viamelonen, men hvilka tillika synas egnade att ge en klar föreställning om läget af de den 7 dennes intagna verken: Unuder natten mellan den 26 och 27 gjorde vi ett godt steg framåt; vårt anfall på yttersta högra flygeln koncentrerar sig på högra och venstra sidan om dälden vid Kölhalningsviken. Till venster Malakowtornet och Gröna Mameloneny; till höger batterierna från den 23 och 74 Febr. och en fruktansvärd rad af bakhåll, från hvilka vi äro afskiljda genom en liten dalgång som från Kölhalningsdälden leder till hamnen. Allt berättigar till det antagandet att angreppet mot Gröna kullen kommer att ånyo företagas med stor energi. Emellertid hafva vi begynt operera mot bakhållen som betäcka Februaribatterierna. (Genom denna operation skall det, såsom vi hoppas, lyckas oss att fördrifvfienden ur den triangel som bildas af våra linier, hamnen och Kölhalningsdälden, Vi hafva äfven på de sista dagarne begynt och fullbordat ett annat ganska vigtigt arbete, nemligen iordningställandet af vatten!edningen ull Kölhalningsviken. Ni kan väl förstå, att detta ingalunda sker för att skaffa Sebastopol vatten. Detta fordrar några förklaringar. Sebastopol är af naturen icke något verf, men det behöfde en bassin och en torr docka. Dessa bassiner äro anlagda af en särdeles skicklig engelsk ingeniör, Hupton, på en terräng som ligger högre än kajerna; enligt noggranna underrättelser bestå de af fem dockor, tre för linieskepp och två för fregatter. Svårigheten var att kunna leda vatten till denna högtliggande terräng. Det nödiga vattnet lånade ngeniören från Tschernajafloden; floden leddes uti en i klippan sprängd bädl, som tar sin början ungefär 20 kil. från staden. Vattnet flöt än genom en tunnel, än genom en aqvedukt, än öppet. En af tunnelns delar är ett märkvärdigt, med mejseln utfördt arbete af icke mindre än 125 till 130 metres längd på ungefär 2 metres 50 millim, höjd. Dessa vattenledningar förde vatten till Köihalningsviken, men blefvo med belägringens början fskurna. Hela vattenledningen sönderfaller två delar; den första går längs utmed Techeraja emellan bron och den af 1 och 5 divisionen i detta ögonblick besatte kullen, vänler sig vid kullen mot söder och går ut i en tor bassin; den andra sträckningen går från lenna bassin till Sebastopol, emellan våra pröstvärn och floden, förbi foten af redutten Janrobert, utföre slagfältet vid Inkerman, oredvid batteriet Saint-Laurent och emellan yska linier, dit jag icke kan följ. den. Vår eparation sträcker sig naturligtvis blot till