Aftonbladet – 20 juni 1855, sida 3

(Insändt.) Ännu: ett ord om sista öfverstelöjtnants-utnämningen vid Lifregementets Husarkår. Uti Aftonbladet n:o 113 för den 16 sistl. Maj förekommer, under öfverskriften: Huru grundlagen vårdas under regimen rätt och sanning,, en uppsats, hvilken vid första genomläsningen hos insändaren väckte icke ringa bestörtning. Hvad deri förmäles om ryttmästaren vid Lifgardet till häst grefve Taubes utnämning till öfverstelöjtnant och förste major vid Lifregementets Husarkår syntes insändaren nemligen innebära en så fullständig bevisning om grundlagsöfverträdelse, att han trodde sig i den anmärkta befordringsåtgärden skönja gryningen till ett nytt godtyckets tidskifte. Af erfarenheten varnad att ej låta hänföra sig af första intrycket och derjemte hyilande den gamla moralregeln quisque presumiter bonus, donec contrarium probetur, beslöt likväl insändaren, som vet med sig att vara så mån om grundlagens hel.sd som det höfves en redlig medborgare, men äfven gerna i det längsta vill tro sin regering om godt, att icke uti frågan fälla något afgörande omdöme innan han närmare undersökt de med densamma ge menskap egåande omständigheter och förhållanden, Denna undersökning har väl för insändaren, såsom enskild man, medtagit någon tid, men ock beredt honom tillfredsställelsen att icke blott se sina egna farhågor skingrade, utan äfven vara i tillfälle att tugna andra goda medborgare som kunnat af den nämda uppsatsen hemta anledning till oro; och är det i sådan afsigt som han nu går att för Aftonbladets läsare framlägga frukten af den gjorda undersökningen. I följd af kongl. brefvet den 5 Oktober 1772 hafva alltsedan öfverstelöjtnantsbeställningarne varit :äknade till de högre embeten, hvilka af Kongl. Maj:t utan förslag från vederbörande chefer bortgifvas; och har i afseende på utnämningen till berörda beställningar sedermera icke heller annan ändring egt rum, än att genom kongl. brefvet den 2 Februari 1833 åt dåvarande generaladjutanten för armån, hvars embets befattningar numera utöfvas af chefen för landtförsvarsdepartementet, blifvit uppdraget att i underdånighet uppgöra förslag till öfverstelöjtnantsbeställningar. Då nu dessa, såsom af det å samma dag som oyssberörda uppdrag gifna nådiga cirkulärbrefvet angående indelta armens lönereglering och dervid fogade aflöningsstater kan inhemtas, fortfarande finnas till, fastän under förändrad benämning af öfverstelöjtnantseller förste majors beställningar, hvarmed atan tvifvel endast åsyftats cn påminnelse till innehafvarne att göra majorstjenst, var således nuvarande chefen för landtförsvarsdepartementet icke blott fullsomligt i sin rätt, utan uppfyllde äfven en embetspligt, då han vid det af artikelförfattaren anmärkta illfället till öfverstelöjtnant och förste major föreslog ryttmästaren grefve Taube, hvarvid den omständigeten, att denne togs från annat regemente, ingening inverkar på anmärkningsfrågan, likasom icke heller att förslaget afgafs i sammanhang med chefsutnämningen, hvartill förklaringen osökt erbjuder sig . det förhållande, att, genom friberre Leuhusens uthämning till sekundchef för Lifregenientets Husarkår, denna kår blef alldeles utan s. k. regementsofficerare, och att, då kårens möten redan begynt, det måste synas angeläget att derunder gifva honom ill biträde åtminstone den regementsofficer, som, atan inväntande af den nya sekundchefens förslag, ötfatiningsenligt kunde at Kongl. Maj:t tillsättas. Att för öfrigt nägot hittills oerhördt sig icke i denna befordringsfröga tilldragit, har insändaren funnit vid ett fyktigt genompäende afarmöns rangrollor för de ARE BIL NR 5 Mano 2 ran edan ne, lst nte