Aftonbladet – 20 juni 1855, sida 3

Huru träffande uttalar ej Geijer här hvad son måste hafva rört sig i många af hans sam. tidas innersta utan att få samma luft! Mar accepterade premisserna, men man ville eller vågade ej erkänna konseqvenserna. Deraf den djupa ensligheten, hvaröfver han i det följande klagar! Ensligheten för stunden är hvarje stor framtidstankes oblidkeliga lott; men i ensligheten tala anderöster. Vi hafva i första rummet talat om det som fyller det sista och minsta rummet i volymen. Det öfriga upptages af förut tryckta afhandlingar, hvilka utgifvaren sammanfattat under den nog :oegentliga rubriken recensioner,. En mängd egentliga recensioner finnas här samlade från olika tider, ur Iduna, Svensk Litteraturtidning, Svenska Litteraturföreningens Tidning m. fl., äfvensom en hittills otryckt (öfver Silfverstolpes Lärobok i Allmänna Historien), men de åtta mest betydande af dessa uppsatser äro hemtade ur Litteraturbladet och utgöra till det mesta sjelfständiga afhandlingar, hvartill anledningen är hemtad af något utkommet arbete, liksom uppsatserna i de engelska Reviews. Man återfinner bland dem den förträffliga artikeln om den svenska jernhandteringen och den lika högt värderade om den ministeriella ansvarigheten i Sverge, hvari den frejdade författaren med allvar och värdighet framställer den oafvisliga fordringen att hos konungens rådgifvare finna en man bakom ordet; — en uppsats som i närvarande ögonblick förtjenar att omläsas och behjertas af hvarje vän af svensk frihet. Med denna del är den vackra och värderika samlingen af den oförgätlige skriftställarens arbeten afslutad, så vidt man ej ännu kan hoppas på utgifvandet af hans berömda föreläsningar (1841 och 42) öfver Menniskans bistorian. Dessa föreläsnivgar voro, såsom bekant; af Geijers egen hand aldrig nedskrifna, och olika tankar lära hafva gjort sig gällande om lämpligheten att utgifva dem efter de anteckningar som hittills funnits att tillgå. Det är oss sagdt att numera en annan uppteckning blifvit tillgänglig. Låtom oss hoppas att derigenom betänkligbeterna kunna öfvervinnas och allmänheten, fastän sent, få del af de stora tankar, de vidsträckta vyer öfver nenniskoslägtets öden och deras ledning efer en allvis och allgodverldsplan, hvilka le talrika åhörarne af dessa föreläsningar ännu ninnas med glädje och förtjusning.