Aftonbladet – 20 juni 1855, sida 3

upp från sin plats. Hvad är det som hindrar er att skicka till Paris efter Marie och fira bepnes bröllop med Maurice vid utsatt tid ? Men min syster,! invände den stackars qvinnan, tvekande? Diable! mumlade Franz; Vill ni äppoffra ert eget-barn till kropp och själ, held e än att stöta er med — Meningen afbröts af ett beaynnerligt tyskt strupljud, som jag icke skulle önska att få öfversatt. Men hvad skall jag göra? fortfor enkan: hur skall jag bira mig åt? Jag förstår !mig icke på de besysnerligae: menniskorna i Paris, och om jag skickade efter Marie, skulle min syster icke släppa henne ifrån sig, ty hon har haft stora utgifter för hennes: resa och Gud vet allt hvad. Ah, jag fruktar det icke går an; men bur skall det på med ma petite? Och hon började åter gråta. Det var nu afton, och enkan bad oss enträget tillbringa natten i hyddan; Franz skakade på hufvudet och talade om att gå fram till Charölles, men jag segrade på honom, och han antog den erbjudna gästfriheten. Aftonmåltid framdukades för oss, och den goda hustrun afplockade, bland hennes tidigt mognade frukter, klåsar af präktiga vindräfvor. Jag hade hittills spelat min rol temligen bra, men mitt hjerta var nära att brista vid åsynen af denna stackars qvinna, som försökte att se glad ut under det hon tillagade välfägnad it oss: Jag kunde icke nog beundra det skickliga sätt hvarpå min vän ledt samtalet! Under a tonens lopp företog jag mig att förk!ara för enkan Laforet farorna af lifvet i Paris för en ung flicka i Marieg ställning och lyckades snart nog öfvertyga henne att hon hade orsak att glädja sig deröfver att pariserluften icke passade för hennes barm Franz bestyrkte med korta kraftiga uttryck allt hvad jag sade, så att innan vi sade enkan god natt var det hennes högsta önskan att få sin dotter ifrån ett sådant afskyvärdt ställe. Så långt -hade vår plaw lyckats förträffligt, och vi gingo till hvilå, belåtna och förhoppningsfulla... Följande morgon begärde enkan-vårt råd angående bästa sätet att äterhemta Marie hem. Hennes enda bryderi var huru hon hon skulle kunna böra systerns missnöje och ersätta de kostnader denna gjort sig. Dessa svårigheter syntes oss