Aftonbladet – 20 juni 1855, sida 3

mindre, betydliga, ty jag visste att den sednare var mycket öfverdrifven i enkans inbiilning, och hvad-den förra: beträffade, tycktes den, underdessa omständigheter, icke vara aj ringaste betydenhet. Vi tf. r.slogo genast att Maurice skulle cftersändas, och enkan gick således efter honu Som det endast var några steg dit, återkom hon snart, åtföljd sf Maurice Fon-, en ung man med veckert utseerds och sug bålining, för vilken jag, sedan jag seham några minuters-samtal blifvit öfvertygad om hans goda omdöme, öppet framställde ändimålet för hvilket vi begitvit oss till denna tratt. Då han fullkomligt upp attat det, tryckte 1 vira händer och uttryckte sålunda, utan att yttra ett ord; Sina tscksögelsers Det är öfverfiödigt att beräuta för dig huru min vän.och jag, högst förnöjda, återvände till Parisy medförande ett bref från enkan Laforet till Marie och äfvenledek ett fill madame Duchamps, hvilket sednare var ettverk af) Franz och mig och skrifvet på det sätt som var bäst beräknadt att verkställa vår afsigt utanatt stöta hentie. Ehuru brefvet var mildt och vänligt, var det. likväl afgörande angående Maries återvändande hem, på grund af ihemnes svaga helsa och hennes mors :ensamhet, häntydande äfven på madame Duchamps löfte, hvilket hennes syster i sista ögonblicket erisrade sig att närna för mig; att! om, efter en månads försök, Marie eller hennes mor icke vore nöjda med saken, skulle den unga flickan hemsändas.; Jag tror att: der äfven vär ett bref från Maurice till hans fästmö, men som detta är en punkt af föga vigt, vill jag icke yttra mig derom med bestämdhet. Slutet af denna affär kan du ana utaf denna tafla, om hvilken du var, så frågvis. Madame visade sig icke: så motstridig som vi väntat, Hon hade blifvittemligen öfvertygad om att Marie aldrig skulle finna sig i sitt nya lif oöh att hela spekulationen således var ett misstag; ty då den stackars flickans helsa: började försvagas, upphörde äfven hennesi hemlighetsfulla uppförande att tillocka sig uppmärksamhet, Hon sändes således hem! utan vidare dröjsmål. Detenda öfverraskande I berättelsen är buru hon plötsligen återvann helsa, glädtighet, fyllighet och färg samt lif-! lighet och glans i ögonen, hvilka varit så! dunkla och matta, I