Aftonbladet – 18 juni 1855, sida 3

met, ej blott följer jag mitt hjertas dragning till Sverge; jag föranledes dertill äfven at konstnärliga betraktelser. Vare sig, att det i måleriet, liksom i allt annat, finnes vissa principer som leda till enhet, eller att de andra skolorna hafva imiterat vår, eller slutligen att denna sistnämda, på samma gång den generaliserat sig, kommit att i sig upptsga de andra — en af ide mest framstående egenheterna hos den närvarande expositionen är, enligt min mening, de särskilda skolornas närmande till hvarandra och (med några 1iå undantag som jag längre fram skall närmare : vidröra) deras qvasi-sammangjutning till en enda, för hvilken denfranska skolan måhända kan anses som den egentliga representanten. De nationella egendomligheterna ser man föga till, hvarhelst man kommer i konstpalatset. Utförandet är olika, men man märker öfvårallt likformighet uti det väsentliga. Denha allmänna observation gäller, så vidt jag hittills hunnit dömma, isynnerhet om den franska skolan i förhållande till den svenska, hvars manår i allmänhet är franskt, Följaktligen äro vi, kanhända medan vi vänta på bättre, hvarandras allerade uti måleri, och då jag förenade Sverge med Frankrike handlade jig alltså fullkomligt rationelt. En mängd af edra taflor äro, ehuru upptagna i katalogen, ännu icke anlända, ellr voro det åtminstone icke sistlidne onsdag. (D. v. si onsdags åtta dagar sedan). Jag skall nästa måndag meddela er mina tankar om dem som redan äro på sin plats. Jag vill icke neka ati jag beträdde den svenska expositionsatdelningen med den önskan att finna henne förträfflig, men jag hår icke destomindre granskat den med ett uppmärksamt ög:, och denna opartiskhet har erhållit sin belöning, ty ni skall få se att ar betenas egen förtjenst ofta gjort rättvisan till ett nöje för mig. i Medan jag sålunda är sysselsatt med de sköna konsterna, skall industripalatset unde: tiden fyllas af sina under, och sedan detts skett skall jag återvända dit, för att full: borda den beskrifning som jag förut påbörjat.