Aftonbladet – 16 juni 1855, sida 2

till 1846, så har denna regering enligt Bucher upphört under ministeren Aberdeen. I kontinenter:s parlamentarism ser han ett kretslopp af: ;revolutioner. Kontinentens stora folk kunna genom en regeringsmekanism bli beröfvade sin sjelfbestämmelse, de kunna, då deras krafter sålunda äro bundna och förlamade, bli ett byte för frimmande eröfrare. Men ingeustädes — menar han — skall det lyckas två små nya cliquer att uppifrån eller nedifrån erhålla makten till skänks, för att efter behaz leka dermed och icke taga notis om andra intressen än sina egna. Hurudan än utvecklibgen på kontinenten må blifva, den kan ieke vandra den väg som den engelska gått sedan :halfannat århundrade. Och det är väl att så är, utropar hr Bucher. Den engelska aristokratien har emanciperat sig icke blott från kronans godtyeke utan äfven från lagens herravälde. Ministeransvarigheten existerar faktiskt icke mera. Hvad betyder en anmärkning mot ministeren, om man t. ex. i öfverhuset säger grefve Aberdeen och sir James Graham att det är skändligare att, sågzom de gjort, för politiska ändamål bryts andras bref, än att stjäla en börs, och båda två sitta helt lugna, taga saken kallt och låta sig ingenting deraf bekomma? I afseende på den yttre politiken klandrar författaren det öfverdrifna hemlighållandet af pågående underhandlingar, hvilket blir så mycket vådbgare genom llmänhetens och parlamentets likgiltighet för fullbordade fakta. Den sk ckliga och insidiösa metod, efter hvilken man lagar ihop de så kallade blåa böckerna, ger anledning till de mest otroliga och öfverraskande illusioner. Vigtiga fakta undertryckas helt och hållet. I blåboken öfver Afghanerkriget t. ex. ha akterna nästar blifvit förfalskade. Förtroliga depescher, utan hvilka de samtidiga officiella icke kunna begripas, undandragas systematiskt parlamentets kännedom. Nästan alltid gäller Palmerston: ord: om papperen ha afseende på en ännu under förhandling varande sak, så vore derac framläggande farligt; om de åter angå en redan afgjord, så vore framläggandet tydligen utan all nytta (i ett tal den 17 Mars 1847 rörande Krakau). Öfver en hel serie af de vigtigaste förhandlingarne har parlamentet icke fått se en bokstaf. Vid slitet af det rysk-turkiska kriget erböll det texten till freden i Adrianopel. Först tjugofem år sednare har Aberdeen, icke för parlamentets utan för sin egen skull, of5 fentliggjort sin kritik öfver fördraget. Öfver det första syriska kriget, Polens fall, Krakauz inkorporation och den danska traktaten har oaktadt särskilda parlamentsledamöters enträgna fordringar ingenting blifvit framlagdt. Högst intressant ehuru på samma gång bedröflig är historien om den så kallade Wienernoten af den 31 Juli 1853, hvartill utkastet var uppsatt af ryska kejsaren och af honom meddeladt franska ministern i Petersburg. Det var i sjelfva verket d n beryktade Menschikoffska noten af Maj 1853, blott i formen något skild från den som hade upptändt kriget. Kejsar Napoleon utarbetade sedermera noten efter detta utkast, och den antogs derefter af England och rekommenderades derefter till antagande hos sultanen på ett enträget, nästan hotande sätt. Frankrike sade då i en till franska ministern i Petersburg riktad not, hvars datum förblifvit obekant, men som synes vara afgifven den I Juli: On la soumet (la note frangaise) au eabinet de 8: Petersbourg avec Pespoir qwil trouvera, que son sens veneral ne diffåre en rien du sens du projet presente par M. le prince Mentschikoff et quelle lui donne satisfaction sur tous les points essentiels de ses demandes. Les nuances de redaction ne seraient saisies par les masses, ni en Russie ni en Turquie. A leurs yeux, la demarche de la Porte conserverait toute la signi fication que le cabinet de S:t Petersbourg tient a lui donner, et S. M. lEmpereur Nicolas leur apparaitrait toujours comme le protecteur puissart et respect de leur foi religieuse.s i Denna franska förtroliga depesch blef icke offentliggjord i den uti Paris utgifna officiella samlidgen af dokumenter. Men ofvanstående strof finnes citerad i en anmärkning till det ryska memorandum af den 18Februari 1854, och i samband dermed står det ställe i den franska depeschen af den 1 Juli 1853 till hr Castelbajac, som blifvit aftryckt i den nämda Parisersamlingen: LEmpereur ma done donn PFordre de vous inviter a rengettre de sa part entre les mains de Vempereur Nicolas, en suivant la marche que ce souverain vous a indiquee, le projet de Note ci-annexe qui a recu lapprobation de VAngleterres —— och i en anmärkning längre ned heter det: Le document dont il est ici question est devenu, plus tard, såuf quelques modifications, ce que Pon a appelå la note de Vienne.s Utan åtskilliga sålunda efter hand: framkomna upplysningar skulle den ryska afslöjringen i Nesselrodes memorandum af d. 18 Febr. 1854, hela -blå boken, bemödandena att förmå sultanen att underteckna noten, diplomatiens ifver öfver dess misstroende och dess sednare förbittring öfver Nesselrodes besynnerliga opus, ha varit oförslarliga. Saken ör af vigt för kännedom om den metod efter hvilken man i London gör utrikespolitik. Det sista kapitlet rörande allmänna opinidnen och pressen innehåller likaledes en mängd saker som -ha nyhetens intresse. Författaren beklagar den despotism som isynnerhet Times utöfvar på det sumda vettets och sanningens bekostnad. Zimes tryckes i50,000 exemplar, Morning Advertiser i 15,000, de andra bladen äro betydligt underlägsna. Nu bör man besinna, att när Seymours mycket omtalade förtroliga korrespondens om Rysslands afsigter i fråga om den sjuke mannen blefvo offentliggjorda (Januari—April 1853) lärde sgio verlden nå en gång. in.