Aftonbladet – 16 juni 1855, sida 2

ken outgrundlighet ligger icke i detta att dö. Huru upphöjdes icke inom ett ögonblick denna tiggare öfver alla dem som omgåfvo honom. Huru mycken uppmärksamhet tilldrog han sig icke för en enda gång! Icke en enda skulle ha vändt sitt hufvud till honom så länge han var i lifvet, men huru trängdes de icke alla omkring honom med deras deltagande, ru sedan han var död. Huru missbelåtna skulle icke några blifvit om han åter vaknat till lif och vöndt sig till dem med begäran om hjelp! Men nu äro vi hemma. Hvar skola vi spisa midda; i dag? Om vi skulle gå till Champeaux? Ja väl: låtom oss gå dit. — Jag skall aldrig få det der ur mitt hufvud förrän jag får det på duken., 1 Kanhända du skall lyckas bättre nu sedan jag ånyo uppväckt ditt intresse.n Måhända, men mitt intresse behöfver icke att uppväckas.n Viddagen skall verka lugnande. Jag hoppas det. Kom., ELFTE KAPITLET. VÅRDSHUSET, Vi sutto i godt mak, pratande om beskaffenheten af Champeauxs carte, då jag hörde en grof röst nära bredvid oss, hvilken tilldrog sig vår uppmärksamhet i så hög grad att vi vände oss ditåt för att lyssna på den. Garsong, venez. ici, säger jag. Uppassaren kom. Tror ni jag ämnar manger en sådan diskvattensmörja? Hur — ga — sa — sappeller cela?n bPotage, monsieur.s Pottage! — Kan pi com — gomprenez att jag ickevill ha pottage —jag will ha soppa! Hör ni det — entemndez vous ?2 pOQui, monsieur.a