Aftonbladet – 16 juni 1855, sida 2

icke ännu hoppas något underverk medelst elektriciteten.? Jag skakade på hufvudet. Hvarför icke? fortfor vön Herberg. Man har jemfört lifvet med ett ljus. Jag kan icke bättre förklara min mening än genom att begagna mig af denna liknelse. Om du utsläcker ett ljus, kan du lätt återtända det utan egentligt vidrörande, genom att: hålla en brinnande sticka, om ock på temligen långt afstånd,. öfver röken som uppstiger derifrån. På samma sätt har det synts mig att lifskraften skulle kunna; genom användande af elektricitet, återbringas, om tillämpningen kunde göras i rätta ögonblicket. Och sådant syntes: tiggarens. tillstånd vara då jag först varseblef honom: — Förunderligt att jag icke skulle kunna uppfånga detta uttryck ! Det finnes många orsaker hvarföre denna analogi måste slå fel,, svarade jag, sehuru jag medger att sättet hvarpå du framställer den frapperar mig; men:! omkläd den huru som helst, aå-är och förblifver den icke annat än grof materialism. Jag afskyr den! jag ryser deråt! Ingen menniska. har makt att gvarhålla anden, ännu mindre att återkalla den, Sir Richard Blackmores rader passa väl till det hvarom vi talat (von Herberg förstod engelska bra); tillåt mig upprepa dem: En yster bäck, en insjö stilla, klar Kan lenina sioa stränder torra qvar; Dess vatten kunna gå i dimmor bort, Och stiga upp bland molnen inoan kort Dock hösten, när den kommer, skall till sist Dem äterge hvad de om sommarn mist: Men när, o menniska! ej 1 fvet mer Sia purpuråder ät ditt hjerta ger, Förstärkning du ej hoppas må, min vän! Den floden kommer aldrig mer igen. De äro ganska vackra,, sade min vän; omen jag tror icke att de äro riktigt användbara, Kanhända likväl att de äro det, Hyvil