Aftonbladet – 16 juni 1855, sida 2

Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 9 Juni. Det snillrika och i de stora tidsfrågorna ingripande arbetet af hr Bucher Der Parlamentarismus wie er ist (parlamentarismen i sin verkliga gestalt), hvars första del jag försökt analysera i min skrifvelse af den 27 Maj, sysselsätter sig i det följande med valrättens historia, som efter en grundlig utredning sammanfattas ungefär på följande sätt: Grupper af hushåll skicka ombud, som äro valda af alla sjelfständiga och försedda med instruktioner och anvisningar, till en kongress, som beslutar öfver de frågor som angå alla grupperna. Ekonomska förändringar i grefskaperna, industriella förhållanden i städerna, rättsväsendets inveckling förvandla pligten och rätten att välja till ett privilegium för vissa lokaliteter och klasser. På samma gång utvecklar sig den föreställningen att ea parlamentsledamot icke vore ombud för en särskild grupp, utan representant för hela folket, och att icke landets rätt utan parlamentet vore suveränt. Parlamentet och de klasser, ur hvilka det framgick, hufvudsakligen de godsegande, blefvo sålunda en stat i staten, Filosofien, de industriella klassernas vigt, de arbetandes nöd, whigarnes längtan att återkomma till makten och slutligen julirevolutionen, alla. dessa orsaker förenade åvägabragte reformakten, som infört en alldeles godtycklig census och ger valrätt-åt hvar sjunde fullmyndig man. Författaren ådagalägger en mängd andra inkonseqvenser och logiska fe) i reformbillen. -Ännu efter tjugo år är underhuset ense derom att det vuxit upp ur ett träsk af korruption. Behofvet af en ny reform gör sig oemotståndligt gällande. Men den nya reformbillen blir liksom den gamla ett experiment. Af allt detta sluter hr Bucher att folkets belåtenhet, som under goda tider väcker den besökande främlingens beundran och afund, måste hvila på helt andra grundvalar än på parlamentet. Det kapitel som bär öfverskriften partierna karakteriserar med mycken skärpa, naturligtvis från radikal synpunkt, motsatserne i det engelska partilifvet. Om det som man ända till den sednaste tiden kallat parlamentarisk: regering sendast var möjligt mellan två partier. sådana som whigs och tories voro ina a a a a