Aftonbladet – 11 juni 1855, sida 3

Om införande. i Aftonbladet af följande anbälles bärmed. Folkskolefrågan. I Aftoabladet för den 10 Maj detta är lästes en insänd artikel i folkskolefrågan, föranledd af en annan af den 20 nästföregående April, hvilkan föranleder insåndaren att i samma tidning begära rum för ne: danstående: reflexioner öfver det i sanning icke glädjande tillståndet med våra folkskolor i allmänhet, men isyonerhet på landet. I nämde artikel yttras förundran, huru det kan vara möjligt, att en tredjedel af barnen icke knnna läsa innantill, att jemnförelsevis ytterst få öfvat an. nat än katekesoch innanläsning, m. m. Sådant Br icke allenast möjligt, utan snarare i allmänhet verkliga förhållandet, och är afsigten med denna upp: sats att visa, det felet eller orsaken. icke, såsom antydt synes, ligger hos lärarne eller skolstyrel erna, utan hos föräldrar och mälsmän äfvensom i sjelfva stadgan. Mängen af föräldrar, gom insätta sina barn i skolan, göra det vanligen vid barnens 7:de, 8:de ä 9:de är, utan att förut hemma göra sig mödan att lära dem känna ena enda bokstaf. Sällan komma de vid början af terminen, utan först då, när den är långt framliden, och gå sedan icke heller ordentligt allå dagar. Ett, ja haiftannat, år ätgår då vanligen innan de kunna stapplande läsa innantill, Då måste utanläsningen af katekesen börja, om icke föräldrarne af missnöje öfver de i deras ögon långsamma fram stegen skola taga barnen ur skolan och besörja detta hemma. Då denna: utanläsning jemte vidare öfning uti innanläsning fortgätt, tills de lärt halfva eller större delen af, sällan hela, katekesen, tagas de genast bort för att användas till annat. På sådant sätt lärer väl svärligen en tredjedel af antalet kunna läsa innantill. Häraf förklaras ock lätt, hvarföre jemförelsovis så fä läsa annat än katekes och innanläsning. Om 1äraren låter barnen i bredd med dessa ämnen läsa andra i stadgan föreskrifna, nu mera alldeles oumbärliga, kunskaper, så är naturligt, att katekesutanläsningen, den enda som mängden ännu anser nödig, i samma mån går längsammmare, hvaraf följden blir, att föräldrarne, missnöjde öfver de i detta ämne långsammare framstegen, taga barnen ur skolan. Huruvida någo: kan vara att påräkna af de i regle mentena ifrågasatta hewlexorna, är lätt ati bedömma, då man betänker, att barnen, som tilibringa 6 å 8 timmar i skolan, ofta äro boende på ). åa !, mils afstånd hemifrån och säledes äfven för vägen behöfva tid. Sädant är förhållandet med mängden; några få skattebönders barn utgöra de jemförelsevis ringa undantagen. Den, som icke på rärmare håll tagit reda på eller erfarit förhållandet, frågar naturligtvis härvid: hvarföre tvingas de ieke att komma vid skilälderns början, gå ordentligt och fåra hvad som skall läras? Derpå svaras helt lätt, att man dertill saknar medel och utvägar. . Kongl; Maj:ts nåd. stadga af den 18 Jan. 1842 föreskrifver väl i 8 huru förhällas bör ned tredskande eller fattiga föräldrar, men dessa föreskrifter äro fullkomligt oanvändbara. Insäadaren kuode anföra exempel, buru ett barn på försök från.ogs tredskande föräldrar och ingckorderades på annat ställe, och huru modren ; följande, natt i hemlighet bovtförde det inom en annan kommun. Skulle fat