Aftonbladet – 9 juni 1855, sida 3

MELGURUSDGL, BU I UTLla GlaetCLUG (OTUC ITal0ställa sig. Ekbom-Jäderinska målet. Gud låter öfvervåld intet ostraffadt bliva Lesynnerligen när de get bruks, som p deras Embetes vögnar det afvärja skole Dom. reglorna. Rådhusrätten har i sitt utslag uti det myc: ket omskrifoa och äfven i Aftonbladet omta: lade Ekbom-Jäderinska målet — utslaget var in extenso infördt i Aftonbl. för den 24 Maj — icke afgjort frågan om kommissarien Jäderin olagligen inträngt i boktryckaren Ekboms bostad; der har blott såsom ett argument för sin åsigt, at Jäderin der infunnit sig icke för att skada göra, utan i mening att utföra en af öfverståthållare embetet gifven order, anfört: att Jäderin shafl fullt giltig anledning att antaga, det filosofie magistern Munck af Rosenschöld haft sin bo. stad i Ekboms förhyrda lägenbeto. Den har deremot hänvisat Ekbom, på grund af stadgandet i 1 kap. 7 Uts. balken, aitå ort och ställe, som vederbör, utföra sin talan i fråga om Jäderin ,af sjelftagen myndighet öfverskridit hvad honom anbefaldt varit eller icke tillvägagått med den hofsamhet han dervid bort iakttagan. Ebkom eger således, äfven om rådhusrättens utslag vinner laga kraft, att hos öfverståthållareembetet tilltala Jäderin för det denne, som fått befallning att efterspana och gripa Munck af Rosenschöld, utsträckte sin efterspaning ända till en våldsam visitation i Ekboms bostad, utan att på förhand göra sig fullt förvissad om icke möjligen Munck af Rosenschöld derifrån flyttat eller dåmera bodde och uppehöll sig på annat ställe. Deremot har rådhusrätten afgjort frågan om den Jäderinska visitationsåtgärden varit ett sådant hemfridsbrott, som innefattar brutet edsöre, till Jäderins fördel, samt för öfrigt i brist af bevis frikänt Jäderin och konstapeln Lundblom från ansvar för våld emot Ekboms person och effekter, samt blott fällt Jäderin för ett oqvädinsord. De öfriga af Ekbom åklagade konstaplarne har domstolen i sitt slutliga utslag icke blott förklarat vara genom ett förut meddeladt be slut från Ekboms angifvelse befriade, utan äfven ytterligare godkänt dem såsom vittnen i målet. — Ekbom har blifvit fälld för polisbetjenings öfverfallande i tjensteärenden och för missfirmande af vederpart. För vanligt menniskoförstånd synes emellertid som om sjelfva hufvudsaken, hvarpå allt det öfriga till väsentlig del beror, hade varit att få faststäldt oeh afgjordt: huruvida Jäderins order innefattade ett berättigande för honom att intränga i Ekboms bostad eller om detta inträngande var att gå utom det ärende honom blifvit uppdraget. Har han gått utom sitt ärende, utom sina order, så har han ju ej gått i tjensteärender, ej utfört förmännens bud och befallning, utan gått helt och hållet på eget bevåg, och då förändras det våld som Ekbom kan hafva utöfvat, från att vara ett öfverfallande af polisbetjente i tjensteutöfning till ett blott motstånd emot personer som obehörigt inträngde i hans rum. Att lemna denna fråga oafgjord och ändock döma Ekbom, som om den vore på förhand afgjord, synes vara mera än man kunnat vänta af Stockholms rådhusrätts fjerde afdelning med rådman Weser till ordförande. Utan säkra oremisser förfaller äfven den fyndigaste slutsats, och det bör förvåna enhvar om icke hofätten, ifall Ekbom besvärar sig, skulle uppväfva den delen af utslaget. Hvad åter sjelfva denna fråga beträffar, eler om Jäderins order innefattat ett berättisande för honom att intränga i Ekboms botad, så bör väl den, som har ringaste besrepp om bemmets frid, derom icke kunna rara tvehogse. Må de bevis, som Jäderin iöreragt, att Munck af Rosenschöld varit mantalskrifven på stället och vid mantalsskrifningsiden året förut bott der, att han der en gång ångt före senaste mantalsskrifningen blifvit geiom dörrens uppdyrkande anträffad, oaktadt ans folk vid den tiden sagt honom vara borta, amt att hans nya hyresvärd ej i poliskamnaren anmält hans inflyttning till honom, inefatta de fullgiltigaste anledningar för Jädein att antaga icke allenast, som domstolen ttrycker sig, att Munck af Rosenschöld haft in bostad der, utan äfven att han ännu hade en der den dagen då visitationen efter hoom skedde; det blir dock icke mera än ett lott antagande, som efteråt visade sig vara ulskt, och som Jäderin så mycket mera bort nna sig föranlåten att söka få genom efterrågningar upphöjdt till visshet, som han på örhand var i besittning af uppgifter om Munck f Rosenschölds vistelse, på grund af hvilka an omedelbart efter sitt misslyckade försök Ekboms bostad anträffade och grep honom bans eget hem, ännu icke uppstigen på moronen. Jäderin, som hade så stor polisstyrka ll sitt förfogande och kunnat disponera ännu törre om han så funnit erforderligt, hade unnat, om han ej trott de nekande svar han felbart erhållit, ifall han frågat om Munck f Rosenschöld vid tillfället bodde hos Ekom, lätt h-fva låtit bevaka utgångarne från åningen tills han hunnoit göra sig förvissad m ej den han sökte bodde och fanns på det ndra stället, men en sådan varsamhet, om nödvändigt skulle hafva föreskrifvits af en ringaste månhet om att ej störa en tredje ersons lugna i dess hem, vr icke Jäderins ik. Utan ringaste förfr gan hos lägenhe