Aftonbladet – 9 juni 1855, sida 3

böta 7 rår 32 sk. banko sapit i ersättning utgifva 6 tär banko. Sistl. söndagsafton blef enkan Anna Margareta Lindqvist i Brunnsgränd öfverkörd af drängen Carl Jacob Jansson, i tjenst hos bagaren Carl Piehl,och dervid så illa skadad, att bon genast måste föras :till lasarettet. Enligt hvad vid fortsatt polisförhör i går nopplystes, lärer man befara att döden blir en följd af de svåra Skommor Lindqvist erhällit. I går hör des vittnen, hvilka skulle intyga att Jansson icke ge nom vårdslöst körande våilst olyckan. Drängen Carl Olander vistnade: Jansson körde icke fort, ty hjulet gick så vackert öfser gummans brösts, — Målet an stär, i afbidan på upplysning om Lindqvists vederfående. — Tvist om eganderätten till en hund. Mekanikus C. A. Wåhlander, boende å Kungsholmen; hade förlidet år af en kypare till uppfostran emottagit en svart hundvalp af liten race. Sedan kyparen, som förbundit sig att för hunden betala 1 rdr rgs i veckan, förnummit att kostnaden blefve för stor, hade Wåhlander till skänks erhållit hunden. Wåh!ander hade, såsom han yttrat sig, fattat mycken kärlek för den lilla hunden, som kallades Pan, Uti Januari månad detta år hade Pan försvunnit, utan att sedermera låta höra af sig. Man kan derför lätt föreställa sig Wåhlanders öfverraskning, då han härom dagen träffar Pan vid Munkbrehamnen, troget vaktande smideshandlaren Olins salubod. En tvist uppkom mellan Wåhlander och Olin; Pan vill åtfölja sin gamle husbonde; men Olin, som påstår att han för 2 rår rgs köpt hunden af garfvaregesällen Norström, binder hunden och nekar utlemna tdensamma. I går stodo de tvistande inför poliskammarens dombord, och en mycket muntrande scen uppstod. Sedan garfvaregesällen uppgifvit att han erhållit hunden till present af rådman Winges son i Eskilstuna, och Olin icke ville åt Wåhlander afstå eganderätten, så anbe falldes att corpus delicti, bPan, i egen person skulle upphemtas och inställas, för att sjelf träffa sitt val mellan de tvistande husbönderna. Parterna fingo under tiden träda tillbaka. Nägon stund derefter framleddes i eit band en liten svart hund, som börjar högt tjuta dä han fär se Wählander. Olin båller härdt i bandet, men då han på polismästarens befallning släpper detsamma, skyn dar hunden mot Wkhlander och uttryckte sin glädje öfver att återse honom. Olin bestrider Wåblanders eganderätt, under yttrande att hunden vore lika vänlig äfven mot honom, och företer ettintyg, utfärdadt af flere personer, innehållande att hunden följer med Wåhlander eller hans familj, och den rär han om. Polismästaren föro: dnade, attalldenstund tvisten icke kunde slitas, så mäste bunden i taka händer sättas,. Vaktmästaren Welin tillfrågades om han ä fattigherberget kunde under rättegängens fortgång värda Honom — men han hade ingen plats. Nu hänvistes parterna att tvista om hunden bäst dem gitter, men emellertid anbefalldes vaktmästaren Bläcker att taga vård om honom tills tvisten blifvit sliten; döek egåde Wähblander, sedan han med vittnen styrkt att hån vore rätt egare, rättighet att mot borgen utbekomrha densamma. Hunden infördes ä poliskammarens magasin och derstädes skrefs förbindelseb,: deruti Wåhlander förband sig att betala 6 rdr 32 sk.-bko ihaäbdelse bunden blefve honom fråndömd och icke kunde återställas. För detta belopp borgade, en för begge och begge för en, polisöfverkonstapeln Spångberg och ombudsmannen i assistanskontoret Akerdahl. Wöhse förde derefter sin hund triumferande med:sig lem. — I går afkunnades utslag angående det förut omnämda väldsamma uppträde kl. 12 på natten utanför porten till Humlegården, dervid :steohuggaren NicoIaus Jonsson blef illa misshandlad af skomäkaregesällerna Frans Ludvig Lundqvist och Gabriel Herman Wessberg. Båda dömdes att hvardera böta 14 rår 32 sk. bko samt att ersätta Jonsson för sveda och värk samt tidspillan 10 rdr bko. Wessbergs fader, skomakaremäåstaren Wessberg, boende i huset n:o 17 Lundimakaregatan, framträdde efter utslagets afkun nande och erlade böterna för sin son. Lundqvist till läts under bevakning att gå hem till sin mästare och höra om han ville utbetala böterna, men om sådant vägrades, skulle han genast insättas i häkte. Uti föregiende referat om detta uppträde omnämdes att lifvardets till häst patrull passerat förbi utan att försöka bjelpa den misshandlade, ehuru han ropade på hjelp. För letta fel ha, sedan förhållandet blifvit styrkt, patruilkararne erhållit näpst af befälet, men deremot lärer det cke varit deras fel att en af väldsverkarne undkom, emedan poliskonstaplar uppmanat patrullen att fort sätta ridten. — Polisen har börjat att strängt tillämpa förordningen som vid vite törbjuder söndagsarbete å verkstäder. Sistl. söndag under gudstjensten anträffa les flere arbetare sysselsatte med sejlarearbete på särden till Norra B:unn. Då de uppgäfvo sig hafva urbetat för sejlaren Yttergrens räkning och på hans befallning, blefvo arbetarne frikända frän ansvar men nästaren skul:e uppkallas. AN