Aftonbladet – 9 juni 1855, sida 2

Fonden för utlåning mot hypotekaf aktier och publika papper: Utestående, enligt sista rapporten, 142,150: — — Inbetalning . ss. OK Sgr 142150: — — Utestående . sr sr 0: Utestående 146,000: — — Den 2 Juni. Utelöpande sedlar och invisningar 33,814,232: 16. 6. Behällning, tillhörande allmänna 4 verk och inrättningar samt enskilde . . sn 7,993,716: 43. 5. Metallisk kassa i silfver . . . 10,362,534: 12. 11. D:o förvandladt i rdr bko 27,633,424: 34. 5. sa ———L mean ÖSTERSJÖN. Åbo den 5 Juni. Några fientliga kryssare ha på sednaste tiden icke varit synliga i vårt farvatten. I anseende till krigsförbållandena har den marknad som här skulle hållas den 19 dennes blifvit förlagd till Nådendal. — Ett besök på Nargön. Finska blad meddela följande utdrag ur ett bref från Reval, dateradt den 19 Maj: är Den 9 Maj om eft. m. for jag med konsul v. Böningh till Nargön, dels för att hålla allmän gudstjenst (Nargön hörer till svenska församlingen i Reval, hvars. pastor nägra gånger om året håller gudstjenst der) samt dervid, manad af tidens kraf, lägga öboerne på hjertat trohetens heliga pligter mot den af Gud förordnade öfverheten, dels för den der under byggnad varande kyrkan, denförsta på ön och för hvars tillkomst man hufvudsakligen har att tacka konsul v. Böningh, Öboerne skulle uppmanas . till frivilliga bidrag för inreduingen; arbetet skulle. öfverses; vi medförde handtverkare och effekter, bland annat tre stora antika kristallkronor;; förärade af konsul v. B. och så ståtligt förnyade, att-de nu utgöra hela öns förtjusning. För knapp: vind kommo vi fram först sent på aftonen; och redan följande morgon kl. 5 träkterades vi ined den nyheten, att 10 stora engelska krigsskepp, jemte ett mindre, ankrat några verst ifrån oss på andra sidan om ön. Före dem hade blott em ångare varit synlig, medan isen ännu låg. Den 10 Maj kl. 11 f. m. var folket sammankalladt till gudstjenst, hvilken ännu, som vanligt, hölls i en af de större stugorna. Efier gudstjensten, dervid kollekten för kyrkan inbragte 48 rub. s:r, voro vi på väg till begrafniogsplatsen, när bud kom att engelsmännen landstigit och voro i byn. Vi fortsatte dock vår väg till sdet oundvikliga möälet;. Ealigt tysk sed, aflöper ingen förrättning hår på orten utan ett tal, som föregår formuläret i-handboken och ofta är lika längt som en predikan. Jag var inbegripen i mitt tal vid. grafven, när hastigt 12 å,15 engelska officerare visade sig. Det var en egen situation, att här inom dödens emråde för första gången möta en fiende ansigte :mot ansigte. Men jag-fortsatte talet och gjorde det längre än jag annars ämnat. Engels männen blottade sina hufvuden genast vid intrådet på bagrafoingsplatsen, trädde fram ända till ena sidan af grafven, på hvars andra sida folket var samladt, samt stodo stilla och uppmärksammä, tills förrättningen var slut. Jag gjorde derpå den vanliga bugningen för ähörarne; främlingarne besvarade den. En af Nargöbosrne igenkände sedan förra året en man som var engelsk prest. Jag följde ögonbliekets intryck, gick fram till mannen och sade på tyska: jag hör att ni är prest; vi äro då samma rikes tjenare ; alltså räcker jsg er här, på dödens neutrala område, en broderlig band i vår gemensamme herres Jesu Christi namn.— Vi vexlade handslag, och han svarade mig på engelska, som jag tyvärr ej förstod: ;. Vid ett sednare möte bad han mig, genom en öbo som tolk, besöka honom på hans linieskepp Cressy, men tiden medgaf det icke. Under tiden hade främliogarne uppsökt sina landsmäns grafvar sedan förra sommaren. Ena af dem kunde tyska och gjorde mig några frågor om församlingarne här och i Reval. Derpå gingo de åt stranden. På den verstlånga vägen till vår stuga mötte vi ännu tre officerare, som: alla belsade, och ej länge derefter kom en trupp andra till vårt qvarter; der värden bjöd dem sitta ned. Den alltid fryntlige v. B. slog i några glas af vårt goda revalska öl och bad gästerna hålla till godo. Ea med ett frimodigt sjömansansigte tömde strax sitt glas, fann det godt och försmådde Äcke ett till. En annan såg betänksam ut och smakade intet, innan man drack honom till. Besöket var kort, och troligen var alltsammans blott en -rekognoscering. Eit annat parti visade sig kort derpå, men gick i andra stugan, när de sågo oss äta middag. Värdsfolket berättade, att då de sista sommaren stundom voro öfverlupne af engelska officerares besök, behöfde de blott sätta en tallrik på bordet, och straxt försvann hela sällskapet likasom bortblåst. Efter middagen gingo vi till kyrkan, v. B. förut. När jag kom, voro der redan 11 officerare, äter nya, hvilka stodo med blottade hufvuden i det ännu oinvigda templet, der arbetarne brukade. syssla med mössaa på. Se der kommer vär pastora, sade v.B. på svenska. Då sade mig en yogre mån, visande på de dfrige,. som stodo midt på gången: De är våres skeppskapitener.: Ailmän bugniog. Mannen frågade om det var regeringen som lät bygga kyrkan. Som detta icke var fallet, svarade jag; att vär nådige kejsare gjort oss sä mycket godt, att vi icke velat oesvära honom härmed, utan den lilla församlingen. hade gjort hvad den kunnat, med understöd ifrån stadsförsamlingarne. Mannen yttrade sig fördelaktigt om byggnaden, ehuru det nog märktes att den icke är byggd af våra finska österbottningar. Vi frågade om den talande var dansk, emedan hans svenska lutade ditåt. Han sade sig vara infödd engelsmad, men ba varit nägra år vid engelska legationen i Stockholm. Kaptenerne rekommenderade sig, hvarpå B. frågade vår man, om amiral Dundas vore med uppå flottan. Han var ju med här i kyrkan — der går han, den långa, med käppen i hand, — Alltså var det han, som stod oss närmast, med alivarligt, ärligt sjömansansigte. Han såg ut att vara 50 år, eburu han lär vara äldre. Äfven de öfriga sågo moderata och so lida ut. Vid bortgåendet gjorde v. B. på försöken fråga, som man ämnade företaga något möt Revalf: Vär man lade handen på hjertat och svarade levnde: Derpå kunna vi lika litet svara, som j kunnen säg: oss nägot om Reval. Svaret var nobelt. Kort derpå gungade främlingarne i sina båtar igen på vågen. Till slut några avmärkviogar. Offieerarne voro all: klädde i civila paletåer af mörkgrönt kläde, de olik: graderna utmärkta med 1 å 3 guldgaloner ofvanor ärmuppslaget; vanliga mörkblåa mössor med guldga lon kring kanten och en liten krona utsydd der vår: studenter bära sin lyra. Förgyllningen syntes urblek och meåfaren. En enda landtofficer visade sig, klädd i mörkblå uniformssyrtut med röd krage, kavalleri epåletter och rödt sidenskärp, Ingen bar värja, in gen mustacher. En och annan gick med jagibösss på axeln. Två matroser voro ock synliga. De burc mellanblåa bluser med hvit rand, löpande längs den T breda nedfällda kragen, samt ett slags kaschett a mörk filt utan skärm. Af den specifikt engelska gentlemannen säg jag föga och ät mindre det öfver